Jobbat hela veckan, upp runt 5.30 på morgonen varje dag. Så när jag kommer hem är jag trött. Ut med hundar och lite träning har det blivit, mer än så räcker energin inte till. Jag är absolut inte van att kliva upp så okristligt tidigt. Jobbet trivs jag bra med. Skönt att åka runt i bil, träffa många trevliga människor och lära mig navigera i stockholm. Mest åker vi runt till äldre människor, som är i bra skick men behöver hjälp med att fixa lunch eller bara tillsyn -kolla så att allt är ok. En del pratar svenska och andra enbart finska -så jag har definitivt fått damma av mina gamla finska-kunskaper. Leila, en arbetskamrat, försöker få mig att prata mer. Och även när jag själv hör hur fel det bli så fortsätter hon peppa mig.

Åker tunnelbana till och från jobbet nu. Och det är så spännande. Jag gillar dessa tidiga höstmorgnar, med kyla i luften. Ute på plattformen, väntande på t-banan med andra morgontrötta människor. Det är tyst och lugnt. Vi åker genom sovande stadsdelar, förbi globen och färggranna skyltar. Läser Metro. Betraktar folk. Lyssnar på musik i mp3. Det är en alldeles egen stund av dagen. Resan hem är inte alls lika skön. Då är jag oftast trött, stressad och grinig. Men just morgonstunden -den älskar jag.