Nu har jag låtit alla intryck från kursen sjunka in. Och såhär dagen efter kursavslut kan jag säga att det var värt varje öre. Jag har fått mer motivation och mer glädje i träningen. Men det viktigaste, det jag kommer bära med mig varje dag, är nog detta: "vill jag vara min hund?" Inki Sjösten har ju sitt "ängel-tänk", dvs att man ska tänka "ängel" om sin hund för att hålla kvar kärleken till hunden, även när det går dåligt. Även när man blir arg så det ryker ur öronen. Men det har aldrig fungerat för mig. Det gör däremot detta: "vill jag vara min hund?" Jag älskar mina hundar över allt annat, dom är det finaste jag har. Dom ger mig så oändligt mycket glädje, trygghet och kärlek. Jag vill att dom ska må bra, alltid. Så när det ryker ur öronen på mig tänker jag "vill jag vara min hund?" Är svaret för tillfället "nej", ja då slutar det ryka. Faktiskt -detta funkar på mig :) Ni vet väl att hunden aldrig gör fel? Alla misstag är resultatet av ägarens brister ;o)

Självklart är jag inte mer än människa, ibland är jag orättvis. Men om jag i slutet av varje dag kan tänka mig att byta plats med mina hundar -ja då måste jag ju vara den matte dom förtjänar? Eller hur? Och nu kanske jag blir ännu lite bättre :)

Bild från i somras, taget med mobil (lite dålig kvalite' men visst är dom söta :o))

Idag har jag börjat mitt sökande efter en dagmatte. Förhoppningen är att hitta den perfekta människan som kan vara med tjejerna när vi båda jobbar samtidigt eller om vi vill hitta på nåt "hund-fritt". Nu när jag jobbar dag och inte kan ha med hundarna så blir det väldigt tråkigt 1-2 dagar i veckan. Jag kan åka hem på lunchen, så rastade blir dom. Och jag tror inte det går nån nöd på dom heller. Men jag oroar mig hela dagen och tänker på dom hela tiden. Vi håller tummarna för att vi hittar någon som både vi och charmtrollen kan känna oss trygga med :)