Mår riktigt, riktigt dåligt idag. Sådär så det är synd om mig. Börjar fundera på om det var dumt att sluta röka -på mina två rökfria månader har jag varit sjuk 3 gånger. Innan det?? Typ aldrig sjuk... Så påstår dom att det är onyttigt att röka... Men, men -förkylning är väl bättre än cancer och sånt tråkigt som rökning orsakar, så jag får väl härda ut. Ska försöka mig på den svåra konsten att göra ingenting idag -för jag har varken tid eller lust att vara sjuk nästa vecka. Det är ju min öppningsvecka, vilket betyder att jag har massor av tid att gå till gymmet. Jag har också tid att ta lååånga promenader hem från jobbet, medan det ännu är ljust ute. Och jag har kurs på måndag kväll, kan inte missa det (det är ju trots allt jag som är instruktören...) Så min plan är att bli frisk till imorgon. För att uppnå detta tänker jag försöka göra så lite som möjligt idag. Det kommer förmodligen att krypa i benen på mig -men det får jag ta. Min kära sambo är överlycklig och har fyllt den externa hårddisken med filmer, som ska avnjutas i soffan. Det är ju tur att hon kan se livet från den ljusa sidan när jag håller på att dö kvävningsdöden i mitt eget snor... ;)

En av anledningarna till att jag inte lyckades lura förkylningen som varit på väg in i min kropp -det kan ju va min "lilla" promenad igår. Jag var inte riktigt klädd för en 3-timmars tur i "klippiga bergen" i massa minusgrader... Men det finns en liten stig som jag varit nyfiken på länge. Jag går förbi den varje dag, med mina dagishundar och mina egna.

Det har liksom aldrig funnits tillfälle att se vart den tar vägen. Så igår tyckte jag det var dags. Den ledde till högdalstoppen, och där gillar vi ju att gå. Så vi vandrade där en timme eller så, upp och ner och njöt av solen och utsikten.

Underbar utsikt från högdalstoppen. Snacka om att vara "king of the world" ;)

Lite blåsigt däruppe på toppen :D

Allt väl så långt -det var sen det gick åt pipsvängen. När vi skulle hem igen. För jag tänkte att det kunde va kul att gå nån ny spännande väg. Sen fick jag ringa tålmodig sambo och be henne kolla upp oss på eniro. Då var vi tydligen i Fagersjö -vilket är en bra bit hemifrån.

Men vi tog oss hem så småningom. Då hade jag riktigt bråttom till årsfesten på klubben. Inte blev det bättre av att vi hittat en mobil i skogen, och var tvugna att vänta på att en väldigt lättad mobilägare skulle hämta den....

Det händer ju lite titt som tätt att jag går vilse -så min sambo är rätt van att få slå upp nån avsides gata på eniro. Eller så skickar jag ett mms på nåt hus eller så, och undrar om hon vet var jag är. Eller på ett träd, sten eller buske -det funkar också ;) Hem kommer man alltid!

  Att vara ute -det gillar vi norrlänningar väldigt mycket :)

Nu ska jag lägga mig i soffan, med mina trötta tjejer. Och titta på film. Hela dagen. Känner redan hur det börjar krypa i kroppen....men det kan ju va febern också förstås...