Husvisning idag....nu har vi två spekulanter som är mycket intresserade och vill köpa huset! Nu måste det väl ändå lossna? Jag försöker att inte känna mig alltför glad, men lite försiktigt hoppfull är jag...Jag håller alla tummar och ber till högre makter, låt det äntligen bli sålt så framtiden kan börja.

Även om jag vet att jag kommer sakna tystnaden och naturen här ute, så är jag numera mycket positiv till att flytta in till stan med två hundar. Kanske för att stan numera är Norrköping -och inte Umeå. Och kanske för att jag nu har någon att flytta till, som gör mig så glad att alla bekymmer som må tänkas komma på vägen känns obetydliga. Nu har jag ju varit på botten ett tag -det bara måste gå uppåt härifrån!

Gårdagens långpromenad bjöd på överraskningar, hela sju stycken faktiskt. Vi hade bestämt oss för att prova på skoterspåret i skogen, jag och hundarna. Det visade sig att grannen -Kattis, 5 welshar och en golden också kommit på idén, så vi slog följe med dom. Ixa var överlycklig och visste inte till sig -vem leker man med när det finns så många att välja på :) Julia var kanske inte lika munter, hon trampade på i egen takt ett tiotal meter efter oss...

På kvällen åkte vi och hälsade på Malin och Ida. Det visade sig att Malin är hundvakt åt en Leonberger -Troja. Stor som en ponny var hon... Ida och Ixa såg ut som myror brevid Troja, för att inte tala om Julia...

Ixa, Troja, Ida och Julia

Idag blir det till att städa igen, för ikväll är det husvisning. Så tänkte jag ta och träna lite lydnad med Ixa också. Det har mest blivit träning inomhus den senaste tiden. Nu tänkte jag passa på att träna ute när solen är framme och kylan har släppt sitt tag.