Mamma som liten

Mamma

Jag har haft många tankar sen du blev sjuk. Jag är så rädd att det -när du är borta- ska finnas saker jag glömde att säga. Hur sammanfattar man då 24 år? Allt du gjorde för oss, och det du glömde. Allt mitt funderande har lett mig till insikten att det egentligen inte finns nåt som måste sägas. Allt det du gjort finns ju kvar i oss -dina barn. Vi för det vidare till våra barn -och på så sätt glöms det du lärde oss aldrig bort.

Du har en sån ofattbar förmåga att alltid se det positiva i allt. Vilka val jag än gjort har du alltid varit stolt över mig. Kanske är det en mors plikt -vad vet jag... Om så är fallet så finns det fler än en som har svikit den plikten -men inte du. Du tar allt med ro, du är alltid stolt.

Nu inatt låg jag och funderade på de val du gjort, och vilken styrka det måste ha krävts. Det kan inte ha varit lätt alla gånger, säkert ofta ensamt. Men du hittade hem till slut, och jag är stolt över dig. Stolt över att du var stark nog att söka din lycka, att du aldrig gav upp den rätten. Du lärde mig att det aldrig gagnar någon annan om jag är en halv människa. Du har lärt mig att min lycka är mitt eget ansvar.

Ja, jag är stolt över dig -som du alltid varit över mig. Jag väljer att se det positiva och blunda för det negativa. Jag har en liten bit av dig i mig, jag är den jag är tack vare dig. Jag älskar dig.

Skrivet till min mor våren 2005.

Idag skulle min mamma ha fyllt 50 år. Dagens blogginlägg tillägnas henne. Hon dog av ALS sommaren 2005, 46 år gammal. Hon hann aldrig läsa mitt brev, förhoppningsvis visste hon hur jag kände.

Mamma som tonåring

Mamma och jag 1983

Mamma och Tina (i bakgrunden mammas man)

Mamma och min bror

Åland, i själen hennes hem genom hela livet.

ALS (amyotrofisk lateralskleros) drabbar ca. 200 personer i Sverige varje år. Det är en fortskridande och nedbrytande sjukdom som successivt försvagar olika muskler i kroppen. Ungefär hälften av de drabbade avlider, liksom min mamma, inom tre år efter de första symptomen.

Vill du veta mer om sjukdomen eller ge ett bidrag till forskningen så klickar du på länken här nedan

http://www.ullacarinstiftelse.se/

Då flög en vind från havet in med lockande musik

En mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik

Nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor

Han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor

Ur "vem ska trösta knyttet" -Tove Jansson