Ibland så känns det som om livet helt står still

och just det man är i är inte det man vill

Man känner sig så svag, så vilsen och så feg

så känns det till den dag man vågar ta ett steg

Då öppnas nya vägar och man får perspektiv

Och plötsligt kan man se hur man vill ha sitt liv.

Och när man blickar bakåt, när man har fått distans,

så ser man att det svåra var källan till en chans.

Siv Andersson

Idag har M varit här. Tanken var att vi skulle åka bort med skräp, men med tanke på min onda rygg skjuter vi det på framtiden. Istället gick vi igenom lite verktyg och annat smått och gott -det verkar aldrig ta slut....otroligt hur mycket saker man kan samla på sig på några år!! Det går iaf långsamt framåt och man kan börja ana ett slut.

Försökte träna Ixa ute på plan idag. Problemet var bara att plan numera fungerar som isbana....Vi halkade runt där uppe en stund innan jag gav upp och tränade inne istället. Fast det blev rätt läckra lägganden i halkan :) Vi kämpar på med linförigheten, fast jag tränar fritt följ...men det är ju bara ett koppel som är skillnaden. Tycker hon går bättre i fritt följ. Hon har så svårt att samla ihop sig, speciellt i koppel.

Så har jag möblerat om i bilen idag också. Ångrade mig ännu en gång och satte tillbaka den stora buren, men tog bort mellanväggen. Jag tyckte att den lilla buren var lite för liten för Ixa och Julia sitter ju aldrig där bak numera....bortskämd som hon är. Nu gäller det bara att få Ixa att inse hur mycket bättre det blir för henne, hon har ju så svårt att hoppa in i den buren...

Ikväll ska jag se Wipeout. Linda med sin elaka humor skrattar så hon gråter åt detta underbara program. Ja, jag vet -jag är hemsk! Men det är som dom säger -skadeglädjen är den enda sanna glädjen :) Jag som sällan fastnar för TV-program är helt såld, en hel timmes asgarv -jag kommer leva för evigt :)