Vädret var perfekt för Skrotans första spår. Vi var ute ganska tidigt (allt är ju relativt...) så det var inte så varmt, och efter gårdagens regn var marken perfekt fuktig.

Vi hämtade upp Mika och Qiara och åkte ut till Ågesta. Där blev det en liten promenad ut till mest perfekta skogen. Julias och Qiaras spår las först -för att ligga ungefär en timme. Medan vi väntade fick Sota gå ett litet spår. Hon plockade upp spåret fort, men hade liiite svårt att koncentrera sig hela sträckan (den var inte lång). Väl framme vid föremålet hade hon dock fått upp farten och sprang raskt förbi....

På tal om "farten" så kan jag ju säga att om Skrotan fortsätter i detta tempo kommer det bli bra mycket behagligare spår än jag hade med storasyster Ixa, där jag åkte in i träd och buskar i mina tappra försök att hålla emot en tornado i 15 meter lina...

Vi hann också träna lite apportering innan Julias spår var klart. Här drog jag en vild chansning, Sota har inte varit speciellt inne på att apportera av mig förutbestämda föremål. Skor, skräp och annat skoj går bra, men inte sånt jag kastar eller rullar. Men jag tänkte att här är vi nu, mitt ute i skogen -då måste vi ju försöka iaf. Så jag tog i för kung och fosterland och släppte min lilla skrota och hon flög iväg som en liten projektil och kom tillbaka!! Hon höll också fast i dummisen medan jag berömde och var så till mig att jag nästan började böla. Sååå stolt blev jag -och jag vågade nästan inte prova en gång till för jag tänkte att det nog bara var "nybörjar-tur". Men nej då -apportering nummer 2 var lika strålande fin!

Sen var det äntligen tid för en tålmodig terrier-dam att få jobba. Och hon började spåra redan på stigen och dök ner i och över diket precis där jag gått, för att komma till den "planerade" spårstarten. Sen höll hon sitt behagliga "Julia-tempo" genom hela spåret. Fick en jäkla fart när hon fick in första apporten "i näsan" och plockade glatt upp den, levererade till mig och fortsatte. Kom helt ur kurs ett tag, jag insåg att hon helt plötsligt gick på synen då vi kommit nära "vår plats" där Mika och gänget väntade. Men det var inga problem för Lullsan, när hon sett att det "bara" var vårt läger vände hon och hittade utan problem tillbaka till spåret. Därifrån till slutet flöt det på utan problem och det var en mycket stolt liten terrier som kom ut ur skogen med sista spårpinnen i munnen   

Jag fortsätter imponeras av det självförtroende Julia visar i spåret, då det är så långt ifrån den hon är i alla andra situationer.

Efter Qiaras spår, som också gick strålande, visade Mika oss till ett helt underbart ställe, ängar och åkrar och grönt och stort och fint. Där fick tjejerna rusa av sig. Qiara och Sota lekte, även om den lilla tyckte att den stora var lite läskig ibland. Men hon var också väldigt spännande och uppsöktes därför gång på gång... Och Julia och Qiara flög över åkrarna varv efter varv. Underbart att se min lilla smurf må så bra igen!

En helt underbar början på denna lördag. Nu har jag två utslagna hundar och en lika utslagen sambo (som jobbat sen mitt i natten). Så jag antar att jag får roa mig själv resten av dagen...

  Mika och Qiara

 

Erica

19 juni 2011 11:18

Såklart hon kan hon är ju världens bästa Sota! Vilka fina bilder ni fick till när jag ska fota action får jag ingen hund med oftast utan snarare en tom väg etc...

http://flatcoated.bloggagratis.se

Linda

19 juni 2011 12:11

Hihi, vi hade några fina kort på trädstammar i närbild också ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi var där :) Sen dansade jag hela natten!

Får jag, får jag, fååår jaaag?????

Man kan ha massor av kul på en lekplats. När barnen är hemma och sover, då tar jag och hundarna över sandlådor och rutschkanor. Vi hoppar, klättrar och åker kana. Vi springer och gungar och rensar kattbajs ur sanden (hundarna -inte jag!) Och så s...

...att öppna dagis. Och det är mysigt att det är fredag. ...

Började ösregna när jag och Skrotet promenerade från Dagis 1 till Dagis 2. Stora tunga droppar från mörk himmel. När vi kom ut ur skogen kom solen fram, så stark att den bländade oss när den speglade sig i nyfyllda vattenpölar. Det var vackert....