Tänk att det är sommar!! Försöker påminna mig hela tiden, så jag inte glömmer bort. Det är faktiskt sommar. Nu!

Tänkte tanken att jogga. Riktigt ärligt så var det Susanne som tänkte den tanken -åt mig. Jag rör på mig så lite så den deppighet som finns blir större och större. Jag behöver ut och röra på mig mer. Jag är van att gå flera timmar varje dag, nu blir det så lite helt plötsligt.

Så jag beklagade mig. Jag vill ut och springa, jag öööönskar jag kunde få sticka ut och springa. "Varför inte", frågar Susanne. "Ja, men hallå....Ixa är borta!!!" Då kläcker min sambo den briljanta idén att jag ska springa själv, alldeles bara jag. Utan hund.

......

Varför inte? Julia vill inte, även om hon ville så är hon halt för tillfället. Ska jag vänta på att Sota är redo får jag vänta ihjäl mig -nästan iaf. Hon är för liten än. Ja -varför inte? Tänk att tanken inte ens slagit mig...

Så igår tänkte jag köra premiären -Linda utan hund ute på vägarna.

Men det gick inte. Det tog emot. Precis som med allt som görs för första gången utan Ixa så tar det tid. Tanken är väckt, nu behöver jag bara få stå i startgroparna ett tag och känna på den där tanken. Men snart!