Det är midsommarafton. Jag har städat och tvättat, kört ren tvätt till dagis, handlat. Tog en promenad i skogen med hundarna på morgonen, och en till i bandhagen efter att jag handlat.

Den smög sig på under dagen. Den där känslan, som jag så ofta kände när jag var ute i skogen med Ixa och Julia. Den där känslan som helt försvann med Ixa. Som jag i mina mörkaste stunder trodde aldrig skulle komma tillbaka.

Den Totala Lyckan.

Små blixtrande stunder av en kärlek som fyller mig, så stor och så överväldigande. En känsla av att jag är på precis rätt plats, vid precis rätt tillfälle. Att jag har allt det jag någonsin kunnat önska.

Lycka!

Tänk att den är på väg tillbaka...

Trevlig midsommar till alla mina underbara vänner och min älskade familj som med er kärlek ger lyckan möjlighet att komma in i mitt liv igen   

Åren går så fort, känns som det var igår jag fyllde 20 eller 25. Och helt plötsligt är man 30.... När man var liten var 30 gammalt -typ "pensionsåldern-gammalt". 30-åringar satt hemma och virkade, dom kunde inte dansa, pratade bara om tråkiga saker och de hade alla minst 2½ barn.

Jag kan visserligen inte dansa -men förutom det så känner jag mig väldigt lite som den 30-åring mitt barndoms-jag målade upp. Jag har aldrig varit mycket för att festa hela nätterna (gjorde bort den delen av mitt liv i alltför unga år -det gav inte mersmak), inte heller är jag mycket för leriga festivaler (förutom priden som står för kärlek) eller superhög musik. Allt detta är väl sånt man förmodas göra under sina 20+ år. Eftersom jag inte fann nöje i dessa saker då så sker ingen skillnad nu när jag är 30.

Alltså krävs ingen ålderskris -jag är precis den jag alltid varit   

Trots allt så är 30 någon form av milstolpe i livet. Och kris eller inte så är det självklart att man vill att dagen ska fyllas med något som kanske är en liten aning utanför det vanliga schemat. Susanne skulle jobba, fick inte ledigt. Bara att acceptera. Och jag hade ingen energi att fixa något, middag fest eller liknande. Så jag räknade med en ganska vanlig dag -firandet fick komma vid senare tillfälle.

Första halvan av dagen kände jag mig väldigt nere. Jag hade tänkt mycket på hur denna dag skulle vara, och i tankarna var Ixa och Julia med. Nu fanns ingen Ixa, och jag kunde inte låta bli att tänka på hur denna dag skulle sett ut om allt vore annorlunda. Vi skulle ha gått till jobbet, genom skogen. Ixa glad och pigg. Hon skulle ha fått mig att skratta...Jag skulle ha fixat något inför kvällen...

Men gratulationer och små överraskningar ramlade in, på FB och irl. Hunddagisets granne, damen i syaffären, kom förbi med en present. En av mina anställda, Hanna, hade bakat (både fina och supergoda) småkakor. Min syster ringde och gratulerade och frågade om jag sett på facebook. Det hade jag inte, så jag skyndade till datorn. Och såg detta....

Rebus: Bild 1

Bild 2. Under dagen fick jag ledtråden "inte produkten, mer specifikt"

Bild 3. Under dagen med ledtråden "tidsperiod"

Bild 4, med ledtråden "enhet".

Jag listade ganska snabb ut....ko-cigg-år-den. Och höll envist fast vid detta till sena kvällen. Då det slog mig (med lite hjälp), ko-LM-år-den. Alltså kolmården! Min familj har gått samman och fixat så att jag ska få åka till kolmården och gå in till vargarna!

På fb hittades också hälsningar från syster och pappa med familjer och från bror med familj.

Vilket fick ögonen att tåras. Nog är fb bra ändå, som kan krympa avståndet en aning!

Tina skickade också en söt film där hon och Elliot sjöng för mig och Elliot avslutade med "grattis moster Linda"   

Mycket kärlek under dagen. Men det hjälper inte, fyller man 30 och ska -efter stängning- ta sig hem till en tom lägenhet och äta något tråkigt halvfryst, ja då känns det lite ensamt faktiskt. När vi kom in i vårt trapphus snappade Julia dock upp att Susanne var hemma, och flög uppför trapporna med mig och Sota efter. Detta var aningen konstigt, Susanne skulle ju jobba... Utanför dörren stod en blombukett, levererad med bud. Överlåset var låst. Då var hon nog inte hemma ändå, Julia måste ha tagit fel (vilket hon iofs aldrig gör...)

När jag öppnade dörren ser jag en jättelik blomma, en Miranda-nalle och sen hör jag "ja må hon leva, ja må hon leva...." I ett mörkt vardagsrum står Susanne, Mika, Pernilla, Hanna, Louise, Marit och hennes nya tjej Ellinor och skrålar i högan sky. Jag var totalt chockad!

Fortfarande i chock fick jag än det ena än det andra paketet eller kortet att öppna. Jag fattade ingenting när jag fick en blombukett med kort där jag gratulerades av "Andrea, Erica och Lena". Vem är det? Jaha, från Umeå, är dom här?? Hur kom blommorna hit då?? Som sagt -en aning chockad  

Massor av roliga saker fick jag. Alla perfekta "Linda-saker". Choklad, Miranda-nalle och rosa blommor -mer Linda än så blir det aldrig.

Jag fick också lite skönhetsprodukter -nu för den "mogna kvinnan"    och en flaska vin och av Hanna, en fin tavla hon gjort själv...

Jag tycker hon fångade Sotas uppsyn så underbart bra   Helt klart dolda talanger hos vår fina Hanna!! Denna gjorde mig så glad!

Champagne -Bollinger, självklart -serverades med skål för 30-åringen och sen blev det middag med vin, följt av kaffe och tårta. Oj, vad det hade fixats för lilla mig!! Och jag hade ingen aning.

Så fick jag fira min dag med några av de människor som är betydelsefulla i mitt liv. Och i tankarna alla de som inte kunde vara med. Jag är djupt rörd över all kärlek och allt arbete för att göra dagen så speciell!

Vi hade så trevligt och tiden gick så fort -snart var klockan över 12. Halv två kom vi oss isäng och fick 3 timmar välbehövlig sömn innan vi skulle upp och öppna dagis. Då -kan jag säga- kändes det att jag fyllt 30!