Varmt, varmt, varmt.

Och detta var dagen jag bestämt mig för att åka kommunalt. Med två hundar. Varav den ena valp.

Smart. Liksom.

Första bussturen blev det hur som helst. Vi tog tuben 2 stationer bort till Hökarängen, där vi hoppade på bussen som tog oss till bandhagen. Ulrika, som arbetstränar hos oss, mötte upp vid busshållplatsen. Så då hade vi nån att prata med medan vi väntade.

Sota tycker allt är spännande. Men de senaste dagarna har hon också börjat undra lite, om saker kanske kan vara lite farliga? Till exempel när den dumma bussen stannar och öppnar dörren -då pyser det liksom till lite. Och genast tittar två mörka ögon frågande på mig -"ska vi IN i DEN DÄR??" Men säger matte att det är okej, då är det oftast det ändå.

Bussen tog oss iaf säkert till dagis. Om än lite varmt. På dagis somnade en nöjd valp och sov bort typ hela dagen. Matte drog till slussen, mötte upp Susanne och gick till Efva Attlings butik. Oj så fint det var... Och där står man svettig, nerhårad och lerig. I fotriktiga skor och hunddagis-tryck på T-shirten. Och minimalt med smink. Man får väl vara tacksam att man var förutseende nog att få på sig nåt smink överhuvud taget.

Där inne i den AC-nerkylda lokalen valde jag ut en ring, som Susanne gav till mig som 30-års present. Den symboliserar Ixa och är ett minne av den tid vi har gått igenom -med Ixa och sen utan. Susanne valde en likadan ring.

From here to eternity...

Ringen är så fet att jag knappt kan böja mitt korta prinskorv-finger. Men den känns bra och den är så vacker!

När kortet var draget och ringarna inslagna i fina "lull-lulliga" askar och påsar kastades vi obarmhärtigt ut på de stekheta kullerstenarna igen. Och fick gå hela den ångande mardrömsgatan tillbaka till tunnelbanan, som inte alls hade lika påkostat nedkylnings-system som Attlings butik.

Tillbaka på dagis tog Susanne med Julia hem -genom skogen. Jag och Sota stannade en stund till innan vi tog bussen, denna gång till Gullmars och därifrån tuben hem. Jag är stolt över lilla valpen som självsäkert stampade fram mitt i rusningstrafik -och stötte hon på nåt konstigt vände hon genast blicken mot mig.

Mitt lilla skrot   

Nu är hela familjen alldeles förbi av trötthet. Värmen har tagit musten ur både två- och fyrbenta. Susanne har fastnat framför fotbollen och hundarna sover -så jag får väl ta med mig en bok ut och läsa i skuggan på balkongen.

 

Jaana

28 juni 2011 20:48

Härligt att se söta Sota på perrongen vid Gullmars. En världsvan pendlare i mina ögon ... ;-)

Linda

30 juni 2011 18:53

:)

 

Lena H

30 juni 2011 18:58

Sotskrot! Och snart kommer ni! Vilken vacker ring!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi var där :) Sen dansade jag hela natten!

Får jag, får jag, fååår jaaag?????

Man kan ha massor av kul på en lekplats. När barnen är hemma och sover, då tar jag och hundarna över sandlådor och rutschkanor. Vi hoppar, klättrar och åker kana. Vi springer och gungar och rensar kattbajs ur sanden (hundarna -inte jag!) Och så s...

...att öppna dagis. Och det är mysigt att det är fredag. ...

Började ösregna när jag och Skrotet promenerade från Dagis 1 till Dagis 2. Stora tunga droppar från mörk himmel. När vi kom ut ur skogen kom solen fram, så stark att den bländade oss när den speglade sig i nyfyllda vattenpölar. Det var vackert....