Min gamla trötta bil gick inte genom besiktningen detta året heller.... Hade turen att få en avbokad tid på Högdalens bilprovning -så jag slapp snurra runt i stan. Hade dock oturen att få en grinig svårcharmad äldre herre som besiktningsman. Inte blev det bättre när han hittade det ena efter det andra att klaga på. På något sätt lyckades jag ändå charma honom, så att han till slut släppte fram något som man med lite fantasi kan kalla för ett leende. Däremot släpptes inte gamla Bettan igenom. Men i ärlighetens namn kan jag knappast klandra grinig gubbe för det. Det var fel på bromsar bak och nåt styr-tjosan fram. Inga jättestora fel tydligen -som det lät i mina öron. Rappel med bromsar känns rätt allvarligt tycker jag... Men jag fick köra min trötta bil därifrån. Ska dock tillbaka för ombesiktning.

Så jag körde förbi bilverkstan som ligger längst ner på våran gata. En jättetrevlig tjej tog emot mig. Hon fnös och muttrade lite när hon såg besiktningsprotokollet, tyckte att den äldre herren varit lite väl nitisk när han skrivit upp en trasig lampa. Sen gav hon mig en tid och sa att dom skulle sköta ombesiktningen när bilen var klar. Det gillar jag :)

Vi får se om det blir nåt umeå dock, innan bilen är fixad. Känns inte jättetryggt att köra 140 mil med en bil där bromsarna inte gått igenom besiktning. Kanske tar umeå i november istället, när gamla trötta Bettan är som ny igen :)

Krafterna tog helt slut efter lördagens tävling. Insåg nog inte hur nervös jag varit inför debuten med Ixa. Väl hemma -när allt lagt sig- tog all energi slut. Vi hade tänkt gå ut och äta, men valde istället en myskväll hemma. God mat lagades av världens bästa sambo och sen blev det en tidig kväll.

Julia hann med att bli badad också. Vilket hon uppskattade.....inte!

Men hon var snäll och gnällde inte.

 Inte ens när kameran åkte fram. Även om hon hade bråttom upp ur badkaret.

Hundarna kände nog också av all spänning under dagen, för även deras energi var slut. Det blev en kort tur i skogen på kvällen, men annars var dom nöjda och sov mest hela kvällen.

En trött Ixa är inte en helt vanlig syn....

Sen somnade vi med en nybadad och väldoftande terrier mellan oss. På golvet låg en ost- och köttbulle-fisande, lycklig flat :)

Slappandet och myset fortsatte idag. Liten terrier började löpa, så där finns ingen energi alls för tillfället. Och lär inte göra de kommande två månaderna -typ... En för Julias del lugn promenad i koppel blev det iaf. Med Ixa tränade jag lite jakt idag. Dirigering och stadga. Inte kul när man är själv kan jag ju passa på att säga. Saknar alla vänner i norr, både två och fyrbenta. Men Ixa var duktig, vi har ju inte haft fram dummisarna på några månader så jag måste nog påstå att jag var smått imponerad.

Vädret var typiskt "höst". Grått, regnigt och småkallt. Men det var skönt att komma ut i skogen och få röra på sig lite.

Och det må vara grått och regningt -men hösten är ändå den vackraste årstiden! Alla gånger!! Punkt.

Idag har vi så äntligen kommit oss ut på tävlingsplan för första gången. Vi började morgonen med en långpromenad i skogen, bara matte och liten Ixa. Sen blev det frukost och då vaknade fjärilarna i mattes mage också!! Oj, oj, matte nästan hyperventilerade när vi äntligen kom fram till klubben!

Nervositeten la sig dock när vi gick ut på plan. Det var många som anmält sig till 1:a klassen, så den var uppdelad i a och b. Vi var i grupp a, den delades sedan upp i två för platsliggningen. Där hamnade vi i första gruppen. Av 8 hundar var det fyra som nollade platliggningen i vår grupp. Hunden till vänster om Ixa gick från platsen och två andra lämnade också sina platser. Kan säga att då blev det lite fladdrigt i mattes mage igen...Men Stor Svart låg kvar. Hon tittade på springade hundar och sen på mig och man kunde se hur hon funderade -ska jag ligga kvar eller inte?? Två ekipage fick 10 poäng -vi var ett av dom!! Och jag som hade funderat på att skippa det momentet!!

Här inväntar vi platsliggningen. Mallen till höger vann dagens tävling :)

Med en så bra start kan man inte annat än glömma sin nervositet. Ixa hade redan efter platsliggning förtjänat riktigt gott lördagsgodis :)

Här kommer våra resultat från lydnadstävlingen på Stockholms Södra.

Platsliggande  10

Tandvisning    10

Linförighet       7   -sent sättande, nosar, sitter snett, sitter ej.

Läggande         0   - lägger sig, ställer sig.

Inkallande       7   - nosar, ställer sig.

Ställande         8   - dk, sitter snett.

Apportering    0    - tar innan, släpper.

Hopp över hinder 10 

Helheltsintryck  6  -inkallning, olydnad mellan momenten.

Poäng: 139

3:e pris

Placering: 8

Vi var alltså ett poäng ifrån ett 2:a pris -vilket var lite irriterande. Men av 15 ekipage i klass 1 a, placerade vi oss som nummer 8 -och det är inte illa för att vara första tävlingen. Domaren blev under dagen snällare med betyget på helhetsintryck, hundar med samma kritik fick högre poäng. Antar att den värmande solen gjorde honom på bättre humör. Hur som helst så har jag aldrig tänkt på vad som händer mellan momenten, så det är nog bra att vi fick den kritiken -så vi kan träna på det. Denna domare var också rätt hård med hur mycket man berömde hunden mellan momenten, han ville inte se mycket sånt. Men det struntar jag i -en duktig hund ska ha beröm. Punkt!

Ställandet

Dagens höjdpunkter var nog platsliggningen och ställandet. Jag var ju lite orolig att vi skulle nolla ställandet, så jag är supernöjd. Mest missnöjd är jag över läggandet, hon kan det ju. Där var det jag som gjorde fel. Jag brukar alltid berätta för henne vad som kommer hända -det glömde jag. Sen sa jag kommandot väldigt kort och högt, som jag gör på ställande -så jag försår att hon blev osäker. Matte slår sig själv i huvudet med nåt hårt och hoppas på förbättring till nästa helg :)

Målet var att ta oss igenom och att ha roligt. Vi har definitivt uppnått vårat mål. Till nästa helg siktar vi lite högre -ett 2:a pris vore inte helt fel. Eller ett 1:a.... ;o)

Här är våran hejjarklack :)

Nu ska vi njuta av lördagen. Ixa har fått sitt grisöra i strl. XL och Julia fick också ett -för goda prestationer som hejjarklack :) Sen blir det mys i soffan och en promenad i det fina vädret. Och ikväll blir jag utbjuden av underbar sambo. Då blir det hund-fritt :)

Tusen tack till alla er som lyckönskat oss! Speciellt tack till "kennelmormor"- som lyckönskade enda från Bratislava- och lillasyster -som var tillgänglig på telefon från tidiga morgon och under hela dagen. Och förstås till min älskling -som stod ut med mina fjärilar i magen och gjorde sitt bästa för att lugna dom :)

Imorgon smäller det. Äntligen är det dags för mig och Ixa att ta våra första stapplande steg som ett tävlingsekipage. Nu idag och ikväll har jag känt mig förvånansvärt lugn. Vi var ute på klubben efter jobbet och körde igenom programmet. Fick också chansen att köra en platsliggning med en rottis :)

Jag tror att vi kommer få rätt fina poäng på läggandet och inkallningen. Apporten finns risken att vi nollar, men jag är bara glad att hon äntligen börjar fatta vad den handlar om. Nu tycker hon iaf den är rolig :) Ställandet kan vi få rätt höga poäng på om det går som det gick idag på träningen. Nu hänger ju en stor del av poängen på mig -det finns risk att mina nerver får allt att gå åt skogen. Men,men...om man inte tränar blir man aldrig bättre.

Vi ser iaf fram emot morgondagen. Och det är väl det som är det viktiga -att det är roligt och inte ångestfyllt. Nu ska jag fortsätta packa morgondagens väska och sen kryper jag ner i soffan med hela familjen. Imorgon blir det upp i ottan och ta en promenad med Stor Svart innan vi åker till Farsta och tävlar....

Glöm inte hålla tummar och tassar för oss nu!!!

I stockholm finns massor av "bilprovningar". Det är bara att välja och vraka -snabbt och nära, eller passa på att ta gamla bettan på en tur genom stan innan domen. Ja, detta är förstås om man är ute i god tid. Är man inte det så får man ta den tid man får. Och då kan man ge sig den på att det blir en tur med gamla bettan genom stan. Eller genom länet om man har riktigt bråttom.

Hur som helst så är det nu bokat. Blir tvungen att åka in till stan, men det kan det vara värt. 16 oktober är iaf dagen med stort D. Nagelbitar-dagen. Förra året gick honom igenom med orden: "ja då hoppas vi hon rullar ett år till..." Kanske bara är jag, men jag tyckte inte det lät så rogivande.... Och med allt skrammel och gnissel så kan man ju undra om det finns några delar alls som sitter som dom ska. Om ni undrar varför jag inte lämnar in henne på service innan besiktning så har jag två (fullt gångbara) ursäkter. 1. Jag är snål. Och 2. Jag har inte bokat tid. Vågar inte ens gissa på hur lång framförhållning man måste ha. Jag måste verkligen bli bättre på detta med att tänka några veckor framåt. Eller dagar -man får väl börja med små steg :)

Nu ska jag lägga mig framför TV:n och njuta av att ha min (förkylda) sambo hemma.

Om jag får plats....

Idag började Susanne sent. Hon åkte hemifrån vid nio, så hundarna fick vara själva till lunch då jag hämtade upp dom. Sen fick dom åka med mig på jobb. Idag hade jag ett sånt schema att det gick bra, bara korta besök och jag kunde parkera bilen så att jag såg den från fönstret hela tiden. Efter jobbet åkte vi hem och efter att matte fått andas ut så bar det iväg till skogen. Vi tränade lite ställande, vi gick och filosoferade och sen blev det koppelpromenad runt skogskyrkogården. Vädret är underbart, även om det blåser en del. Riktigt höstväder :) Vi mötte några hundar på promenaden också, och det fick mig att börja fundera på Ixas utveckling sedan vi flyttat hit till stockholm. Ja, Julia har också utvecklats förstås. Men vi börjar med Ixa. När vi började promenera runt här i området så var allt så nytt och det blev så jobbigt att ta in allt för liten flatte-tik. Oj, så trött hon var -efter bara 10 minuters promenad hängde huvudet och sen sov hon hela långa kvällen. Men sen vande hon sig vid miljön. Och då började hon upptäcka att här fanns människor och hundar :) Alla skulle hälsas på -oavsett om varelsen ifråga hade lust eller inte. Detta pågick ett tag. Jag förstod redan från början att det skulle avta med tiden och la därför inte ner nån energi på det. Och idag insåg jag -nu har det avtagit. Visst händer det att hon fortfarande finner vissa personer eller hundar spännande -speciellt barn och valpar- men hon låter de flesta passera utan att försöka pussa dom i farten :) Allt detta på bara två månader!

Även Julia har ju då utvecklats. Hon är numera rätt lättsam i mötet med andra hundar. Och det är inte längre några bekymmer att ha henne lös. Hon kan skälla om hon ser nån, men hon lyssnar och lyder ändå (ja,ja -oftast. Hon är ju en hund -ingen robot) Hennes framsteg märks än tydligare nu när hon närmar sig löpet -för nu går hon tillbaka lite till sitt gamla jag... Och när det går från bra till sämre -då märks det!

Hur som helst så är jag så himla stolt över båda mina tjejer, som har klarat steget från lilla Österå till storstadslivet galant. Jag hade aldrig trott -eller ens vågat hoppas- att det skulle fungera såhär bra.

Så här såg liten Julia ut en gång i tiden :) Detta är snart 4 år sen!

Jag är så stolt över vilka fina tjejer dom är. Så snälla och mysiga och man ser att dom (nästan) alltid vill göra sitt bästa. Även om det händer att det blir pannkaka av alltihop ibland...jag påstår inte att dom är perfekta hundar (någon sån finns väl inte), visst har dom sina små egenheter -men utan dessa vore det ju inte min lilla Julia och min Stora Svarta.

Det är inte lika länge sedan Ixa var liten. Här är hon runt 5 månader skulle jag tro.

Vad vore livet utan hund? Att ha tid för sig själv, friheten att göra vad man vill när man vill. Inte behöva stressa på affären, inte behöva gå ut kalla, regniga morgnar. Inte ha en grushög i sängen eller svarta hårtussar i alla hemmets hörn. Inte bli välkomnad hem med blöta pussar och glada svansviftningar. Inte vakna av kall, fuktig nos i ansiktet. Inga pussar, inga kramar, inga brottningsmatcher på vardagsrumsmattan. Inga skratt åt lycko-rusande hundar ute i skogen. Ensam i köket vid matlagning. Och vid disk. Ensam i soffan. Ensam.

Vi har fått svar på annonsen om dagmatte också. Dels från några yngre tjejer, runt 18 år. Men också från en (kvinnlig) polis som har en kelpie-pojke. Hon undrar om vi skulle kunna hjälpas åt då hon ibland behöver hundvakt på kvällen. Så nu ska vi boka in en träff och se om vi kan komma överrens om nåt. Det skulle vara spännande, jag har ju länge varit nyfiken på den rasen. Här har jag chansen att verkligen lära känna den på djupet :)

Nu har jag låtit alla intryck från kursen sjunka in. Och såhär dagen efter kursavslut kan jag säga att det var värt varje öre. Jag har fått mer motivation och mer glädje i träningen. Men det viktigaste, det jag kommer bära med mig varje dag, är nog detta: "vill jag vara min hund?" Inki Sjösten har ju sitt "ängel-tänk", dvs att man ska tänka "ängel" om sin hund för att hålla kvar kärleken till hunden, även när det går dåligt. Även när man blir arg så det ryker ur öronen. Men det har aldrig fungerat för mig. Det gör däremot detta: "vill jag vara min hund?" Jag älskar mina hundar över allt annat, dom är det finaste jag har. Dom ger mig så oändligt mycket glädje, trygghet och kärlek. Jag vill att dom ska må bra, alltid. Så när det ryker ur öronen på mig tänker jag "vill jag vara min hund?" Är svaret för tillfället "nej", ja då slutar det ryka. Faktiskt -detta funkar på mig :) Ni vet väl att hunden aldrig gör fel? Alla misstag är resultatet av ägarens brister ;o)

Självklart är jag inte mer än människa, ibland är jag orättvis. Men om jag i slutet av varje dag kan tänka mig att byta plats med mina hundar -ja då måste jag ju vara den matte dom förtjänar? Eller hur? Och nu kanske jag blir ännu lite bättre :)

Bild från i somras, taget med mobil (lite dålig kvalite' men visst är dom söta :o))

Idag har jag börjat mitt sökande efter en dagmatte. Förhoppningen är att hitta den perfekta människan som kan vara med tjejerna när vi båda jobbar samtidigt eller om vi vill hitta på nåt "hund-fritt". Nu när jag jobbar dag och inte kan ha med hundarna så blir det väldigt tråkigt 1-2 dagar i veckan. Jag kan åka hem på lunchen, så rastade blir dom. Och jag tror inte det går nån nöd på dom heller. Men jag oroar mig hela dagen och tänker på dom hela tiden. Vi håller tummarna för att vi hittar någon som både vi och charmtrollen kan känna oss trygga med :)