Igår fick jag äntligen, äntligen besök från norr. Smet en timme tidigare från kursen för att hinna hem och duscha, sen iväg till centralen. Det var så skönt att träffa vänner igen. Trygghet och glädje. Det var Sebbe, Lina, Annie och lille Melker. Vi gick på Narknoi och åt god thailändsk mat. Pratade och skrattade och hade trevligt. Kändes nästan som om man var i Umeå :)

Annie och Sebbe på Narknoi

Efter middagen åkte vi tillbaka till centralen där vi plockade upp Susanne som slutat jobbet. Vi fortsatte till Frey's där vi tog en öl och sen följde jag och Susanne Sebbe och Lina till pendeln. Lite tårögd blev jag när jag såg dom gå genom spärrarna. Och lite ensam kände jag mig. Usch vad jag saknar alla er däruppe :( Men det var en grymt rolig kväll!

Lina och lille Melker.....

...som gick laget runt :)

Nu hoppas jag att veckorna går fort så att jag snart får se er alla igen. Siktar på att komma upp i slutet av oktober. Om allt går som det ska...

Söndag kväll och jag försöker smälta helgens intryck. Att gå kurs är alltid kul och spännande, men jag känner mig aldrig så inkompetent som efter kursavslut. Alla har ju olika tänk och olika åsikter. Allt detta måste bearbetas och funderas över, innan jag kan plocka dom bitar jag kommer att ha fortsatt användning av i träningen av mina egna hundar.

Kurlsedare var Anders Lundberg. En engagerad och rolig instruktör med mycket erfarenhet och kunskap i bagaget. Kursen började på fredag kväll med två timmar teori. Lördag och söndag varvades teori och praktik. Vi fick träna med targets och vi diskuterade bland annat kriterier, planering och belöning. De flesta av kursdeltagarna var instruktörer och klubben bistod med en stor del av avgiften. Dessutom serverades både frukost, lunch och eftermiddagsfika. Hemlagat och hembakat :)

Sista praktikpasset började jag peta på ställandet. Vilket var dumt. Fick en massa tips och råd av en tjej på kursen, vilket jag tacksamt tog emot. Men efter en stund kände jag mer och mer att vi inte är klara för nästa helgs tävling, mitt självförtroende sjönk och jag tappade lusten helt. Kanske är det bara tävlingsnerver, vad vet jag. Men just nu känns det som om jag helst hoppar tävlingen....Speciellt som apporten är långt ifrån klar...

För att utvärdera helgens kurs -jag har lärt mig massor. Jag har haft kul. Jag har träffat roliga, inspirerande människor och jag har haft enormt roligt med Ixa. Men jag har också tappat tävlingslusten....

För det gör ont i halsen och i ryggen och näsan är tät. Och då blir Linda liten. Sambon åkte på jobb och kommer inte åter förens imorgon kväll. Så här sitter jag -ensam och jätte jätte jätte förkyld. Och får tycka synd om mig själv. Helgens aktiviteter i farozonen. Ikväll börjar ju klicker-kursen som sedan fortsätter imorgon och på söndag. Sen får jag besök från Umeå också, som jag sett så mycket fram emot. Så nu blir det till att försöka snabb-kurera idag. Massor av te, strepsils och ipren. Och så får hundarna ge mig massor av kärlek -sånt blir man frisk av :)

Jobbat hela veckan, upp runt 5.30 på morgonen varje dag. Så när jag kommer hem är jag trött. Ut med hundar och lite träning har det blivit, mer än så räcker energin inte till. Jag är absolut inte van att kliva upp så okristligt tidigt. Jobbet trivs jag bra med. Skönt att åka runt i bil, träffa många trevliga människor och lära mig navigera i stockholm. Mest åker vi runt till äldre människor, som är i bra skick men behöver hjälp med att fixa lunch eller bara tillsyn -kolla så att allt är ok. En del pratar svenska och andra enbart finska -så jag har definitivt fått damma av mina gamla finska-kunskaper. Leila, en arbetskamrat, försöker få mig att prata mer. Och även när jag själv hör hur fel det bli så fortsätter hon peppa mig.

Åker tunnelbana till och från jobbet nu. Och det är så spännande. Jag gillar dessa tidiga höstmorgnar, med kyla i luften. Ute på plattformen, väntande på t-banan med andra morgontrötta människor. Det är tyst och lugnt. Vi åker genom sovande stadsdelar, förbi globen och färggranna skyltar. Läser Metro. Betraktar folk. Lyssnar på musik i mp3. Det är en alldeles egen stund av dagen. Resan hem är inte alls lika skön. Då är jag oftast trött, stressad och grinig. Men just morgonstunden -den älskar jag.