Nu längtar vi till utomhusträning!!!

Men än så länge tränar vi i ridhuset. Och det är helt okej det också. Huvudsaken man får träna ju ;)

Dagens träning var mycket lyckad. Vi tog tunnelbanan till Farsta, sen promenerade vi till ridhuset. På vägen körde vi några inkallningar med ställande, och det gick bra. Publik fick vi också av ett äldre par -bra störningsträning :)

Väl i ridhuset körde jag det jag tänkt, allt enligt planering. Förutom hindret som vi inte hade nåt idag. Men vi körde inkallande med ställande med extern belöning, det gick strålande! Här använde jag den torkade oxstrupen, som jag annars enbart använder vid platsliggningen -Ixa älskar den!! Detta moment sitter rätt bra nu, kanske finslipa lite på ingången, som hon gärna slavar med i de flesta moment. Förmodligen pga att jag tillåter det, då jag är så nöjd med allt det övriga i momentet....dumma matte!!

Vi körde ockå fjärrdirigeringen -ett lätt moment. Kan man ju tycka iaf. Och visst kan vi det, men av nån anledning så blev det svårt idag då jag började på ca 5 meters avstånd. Problemet är att sätta sig från liggande, hon är lite osäker på att detta är helt ok, då jag ju lagt henne och sagt stanna....Mängdträning på detta moment så bör det sitta, för hon lägger/sätter sig snabbt och fint -bara hon förstår vad jag menar. När jag la in extern belöning -med oxstrupe även här- så ramlade poletten ner iaf :)

Rutan har vi stora problem med...Idag hade jag med mig targetplatta och det fungerar visserligen, men jag insåg att det ändå är överflödigt. Hon har nämligen förstått att det är mitten av rutan jag vill att hon ska söka upp, och hon gör det -med eller utan target. Problemet är vägen dit -hon snurrar och skuttar och hoppar och vrider och vänder på sig -hela vägen in i rutan. Jag vill ju att hon ska springa raka vägen in! Jag har försökt stå nära, extern belöning i form av boll, att kasta bollen när hon är i rutan eller på väg in i rutan och jag har följt med en bit in i rutan. Jag har tänkt jobba lite mer med att belöna (med boll) när hon är på väg mot rutan, så att hon får upp farten framåt. Sen ska vi fortsätta jobba med att "hitta" mitten av rutan också, så att hon inte får för sig att hon bara ska dundra rakt igenom den...

Utöver detta har vi även slipat lite på fria följet idag. Här la vi krutet på halterna och svängarna. Vänster sväng och vänster halt är fortfarande vår svaga punkt, men vi får nog till det så småningom :) I det stora hela är jag väldigt nöjd med hennes fotgående, hon är följsam, fokuserad och uthållig.

Och hon är väldigt rolig att jobba med!!

Att vi inte tränar så mycket som vi brukar, det märks. Ixa blev ordentligt trött på dagens träning, de sista tio minuterna valde vi att vila. Sen skulle vi ju promenera hem, men när vi kom till hökarängen tog vi tuben resten av vägen. Då var det ju ändå den tråkigaste biten kvar, med bilvägar och bostadsområden och sånt trist ;) Nu sover en liten svart hund hårt i sin limegröna biabädd....

Igår på väg till jobbet gick jag och funderade över detta med "After work". Visst vore det trevligt om man även som matte och hunddagisfröken kunde få njuta av en trevlig after work en fredagkväll? Trots hunddregel på byxorna och kanske diverse otrevligheter på tröjan... Men vart går man då, för att kunna slappna av och njuta av en god drink? Och vad gör man med hundarna, för dom kan man ju inte gärna lämna kvar på jobbet...och går man hem med dom innan, och kanske byter till nåt mer fördelaktigt på samma gång, ja då blir det ju egentligen inte after work. Utan bara en vanlig utgång.

Roligt och sammanträffande att Louise just denna fredag pratar med Susanne om att ta en drink, hemma hos Louise och hennes sambo. Och det visar sig att även jag och hårbollar är bjudna! Så efter jobbet gick vi till hökarängen och drack en fantastiskt god daiquiri. Sen att after worken blev till middag med ett glas vin i fina Louises sällskap -det var ju bara ett plus :) Ännu ett plus var att jag dagen till ära, trots att jag ju inte visste om det, faktiskt hade förberett mig så pass, att jag valt en alldeles nytvättad, icke nerdreglad tröja till jobbet. Så jag var i stort sett hel och ren ;)

jag som aldrig ville bo i stockholm, nu trivs så bra! Var som helst i sverige, förutom i huvudstaden -ja så tänkte jag då. Nu? Jag älskar huvudstaden!! Jag älskar att allt är nära, att alla människor får plats -hur olika vi än är, att tunnelbanan går ofta och (nästan) överallt, att det finns grönområden och skogar, mysiga stigar och villaområden och storstadsbrus och historia och nattliv -här finns allt!

Och jag älskar att man -på sätt och vis- kan känna sig fullt normal som homosexuell här. Överallt möter man andra, på jobbet, på festen, i kön på Ica. Här finns psykologer för homo/bi-personer och barnmorskor och läkare. Och självklart uteställen och restauranger. Så att man ska slippa jobbiga, pinsamma (och helt ärligt -ibland dumma) frågor. Så att man ska kunna slappna av och känna sig som alla andra i livets alla stunder.

Jag älskar stockholm, denna vackra stad, och allt den har att erbjuda!!

Tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg -nåt jag helt lyckats förtränga.... Hela vintern har vi hållit igång lydnaden -tack vare ridhus och träning på väg till och från jobbet. Men det har just handlat om att "hålla igång", nu får jag nog lägga lite mer krut och planering i träningen om vi ska hinna bli start-klara!

De övriga i min grupp har anmält till en tävling i mars, vi får se hur det ser ut för oss då. Men för tillfället känns det som ett uppnåeligt mål, så vi kör på det.

För att bli klara har jag planerat lite, och det vi måste jobba hårt på är rutan och fjärrdirigeringen. Vi måste också våga lite mer på platsliggningen, där jag för tillfället är delvis dold med en hel del beröm på vägen. Jag tror dock att jag kan avancera ganska snabbt där. Inkallande med ställande ser ganska bra ut, men jag måste hitta på nåt sätt att förbereda henne på att det är det momentet som kommer.

Sen ska allt länkas ihop och det ska tränas med kommendering och störning och fria följet ska finslipas osv...osv....Blir man någonsin klar??

Känns kul att säsongen närmar sig, kanske mattes nerver lärde sig något förra året?? Eller så vaknar dom med förnyad styrka efter vinterdvalan.... Kul ska vi ha i alla fall, min Svarta Fara och jag!!