I torsdags fyllde Susanne år. Det blev tårta -prinsesstårta från fiket. Ett så tydligt tecken på att livet obarmhärtigt rullar vidare.

På kvällen var det dags för årets mest efterlängtade händelse -Cesar Millan! Vilken människa! Jag har varit lite kluven inför honom, men när jag nu fått höra direkt från honom, utan redigerares klipp och klistra, så förstår jag bättre hans filosofi. Och den är vacker!

Att allt handlar om energier det har jag verkligen lärt mig under min tid på hunddagis. Allt är energier, och skillnaden mellan en promenadgrupp i bråk och en promenadgrupp i harmoni är ofta en individs energi. Eller en dagisfrökens självsäkerhet. Vilket är lättare vissa dagar och svårare andra. Men bra dagar kan man utstråla det -lugn, trygg, bestämd, självsäker -självklar! Och då flyter den på utan större bekymmer, hela gruppen. 

Detta är ju vad Cesar pratar om och försöker förmedla. Att gå med en hund eller 10 är ingen större skillnad, så länge energin i gruppen är den rätta.

När man tillåter sig att "tänka, känna och leva energi" så blir det mycket lättare. Jag visste väldigt tidigt att Ixa skulle dö, för energin förändrades. Jag kände att hon försvann. Det är energier, det går inte att förklara på annat sätt.

Cesar pratade också om Daddy, hans pitbull som gick bort i februari förra året. Han pratade om vilken värdefull lärare denna hund varit och hur mycket han vuxit genom honom. Hur mycket han lärt sig om livet.

Hans ord träffade mig rakt i hjärtat. Och istället för att tänka att jag är inget utan Ixa, inget utan den glädje och enerig hon gav mig, så tänker jag nu att det finns kvar. Hon lärde mig ett sätt att se på livet, visade mig alla färger. Nu är hon borta, men jag kan fortfarande måla! Och genom att ta till mig det hon lärde mig och föra det vidare så finns hon kvar.

Jag tänkte inte gå, men jag är väldigt, väldigt glad att jag gjorde det. Cesar Millan fick mig att skratta och han hjälpte mig i mitt sorgearbete.

Cesar Millan var också väldigt imponerad av vårt sätt att "hålla hund" på. Att vi promenerar våra hundar varje dag. Att vi inte förbjuder vissa raser utan förstår att det är människan bakom hunden som är problemet. Och Frida visade upp sitt freestyle-program och gjorde nästan Cesar mållös av beundran!

Jag saknar dig fortarande. Jag är glad för den tid vi fick och jag är tacksam för allt du lärde mig!