Klarar inte att sitta inne en hel dag till. Jag är van att röra på mig och när jag inte gör det så blir kroppen rastlös.

Samtidigt har jag ingen lust att göra något. Men om jag ändå måste gå vidare utan min perfekta hund så är det lika bra att börja idag.

Åker till Louise som bjuder på fika. En god vän till Ixa, med en alldeles egen sorg på grund av det som hänt. Vilket gör det både lätt och svårt att mötas.

Sen ut till klubben och träffa träningsgänget. Ixas små träningskompisar som vi kämpat på med i nästan ett år. Idag följer vi bara med på promenaden efteråt. Det känns som att det kommer bli väldigt, väldigt svårt. Dessa tillfällen är så mycket "Ixa och Linda" som det bara kan bli.

Det gör så ont i mig. Jag önskar du kunde följa med!