Vaknade av sol idag. Den hade letat sig genom våra nya köksfönster och hela vägen till sovrummet. Långt innan klockan ringde vaknade jag, för när man levt med plast för fönstret i flera månader -då blir man glad när solen återigen får skina in! Men jag låg ändå kvar tills 4:45 då klockan förkunnade att solen hade rätt -det var morgon.

Kände mig på gott humör. Redo att gå till jobbet. Första gången utan Ixa. Julia hade nog gärna tagit bilen -hon hatar tidiga morgnar. Men vi gick. Genom lilla skogen gick vi. Vi såg två harar där var vi alltid ser harar tidiga morgnar. Och Julia tog några skutt efter den ena. Ixa blev alltid väldigt glad av att beskåda skogens vilda djur (eller ja, vilda och vilda...det kan ju diskuteras i denna stad...)

Lagom till promenaderna dundrade regnmolnen in över Bandhagen. Och jag som gått hemifrån i bara Arrak-tröjan... Som tur var kunde jag gräva fram -inte bara en, utan två- gröna Hurtta jackor på jobbet.

Tanken var att jag efter jobbet skulle trimma Julia, sen skulle vi lämna hem Nellie och sen gå "nya skogen" hem. Men ju längre dagen gick desto mer drog jag mig för det. Inte för att regnet tidvis vräkte ner och åskan mullrade däruppe på den svarta himlen. Nä, sånt stör mig inte -är tvärtom bara mysigt att gå i skogen då. Men det kändes bara som en bra dag att gå en väg till jobbet, men inte "nya skogen" hem. Inte "vår skog". Inte utan Ixa, inte än.

Så istället blev det, efter att vi följt en gammal halvblind dvärgpincherdam hem, att vi hoppade på bussen. Inte ofta jag och Julia åker buss. Vi satte oss längst bak och tittade på regnet som fortsatte där utanför. Vi åkte till Gullmars där vi klev av och promenerade ner till vårt spår för att ta tuben hem. Det var roligare att åka buss, men spännande med tuben också. En liten utflykt -bara Lulls och jag.

Jag känner en tyngd inombords. Det är nog vädret som gör det. Det hade varit en perfekt dag att spendera nära Ixa, som aldrig tycktes ha en dålig dag. Och absolut inte pga något så oväsentligt som väder.... Det fanns inget dåligt väder i Ixas värld -och därmed inte heller i den värld vi delade tillsammans.

Med gruppen mötte jag idag en kvinna med en hund som hoppade rakt upp i luften, om och om igen. Det var en flatte. Visserligen brun och kille -men skutten, och glädjen i skutten, fick mig att tänka på dig.