Vaknade tidigt idag, trots att detta var min "sovmorgon", skulle inte kliva upp förens halv sju. Men jag vaknade av mardrömmar, att Lena kom ner tomhänt och ingen Sota fanns att hitta....

Skickade ett sms till lillasyster -tänk om Sota inte tycker om mig???

Somnade om ändå och fick sova nån timme till innan den stora dagen tog sin början. En sån spännande och omtumlande dag det varit! Medan vi väntade på Arlanda blandades sorg och glädje i min mage -trängdes därinne med alla miljoner små fjärilar som kittlade mig av spänning. Och jag tänkte på Ixa. Jag önskar att hon hade fått vara med! Och jag var nyfiken på valpen som jag ännu inte träffat.

Så kom dom till slut, efter lång väntan på ett försenat flyg. Lena och Sota. Och jag grät och skrattade samtidigt. Fast till slut vann nog glädjen. Och resan tog sin början. Vårt liv med Sota har börjat!

Och Sota visar sig vara en tuff liten fröken. Snäll, Glad och Vänlig. Mjuk och Nyfiken och följer tätt i hälarna. Bilresan gick strålande, hon sov mest hela vägen till dagis, där hon fick komma ut på ängarna en stund innan vi hälsade på "storasyster" Julia. Storasyster var -som väntat- aningen skeptisk...

Väl hemma var Sota så trött, så trött. Vilken stor och spännande dag för en liten valp på 10 veckor! Nu sover hon gott i vardagsrummet under fåtöljen. Vi har två stora mjuka bäddar och en mysigt inredd tygbur -men sötisen vill sova på det hårda golvet under fåtöljen....

Jag var orolig att jag skulle jämföra mer, att Sota skulle bli "Ixas lillasyster". Men Sota är väldigt mycket en egen individ. Det är skönt.

Men jag har redan berättat för Sota om storasyster Ixa. Så hon vet att hon finns -eller fanns. Och det hade varit väldigt, väldigt roligt om hon kunde ha varit med oss nu. Hon hade nog inte varit skeptisk alls -en egen valp, det är ju faktisk bättre än en egen kisse, som hon alltid önskade sig.