Klarar inte att sitta inne en hel dag till. Jag är van att röra på mig och när jag inte gör det så blir kroppen rastlös.

Samtidigt har jag ingen lust att göra något. Men om jag ändå måste gå vidare utan min perfekta hund så är det lika bra att börja idag.

Åker till Louise som bjuder på fika. En god vän till Ixa, med en alldeles egen sorg på grund av det som hänt. Vilket gör det både lätt och svårt att mötas.

Sen ut till klubben och träffa träningsgänget. Ixas små träningskompisar som vi kämpat på med i nästan ett år. Idag följer vi bara med på promenaden efteråt. Det känns som att det kommer bli väldigt, väldigt svårt. Dessa tillfällen är så mycket "Ixa och Linda" som det bara kan bli.

Det gör så ont i mig. Jag önskar du kunde följa med!

 

lillasyster

8 maj 2011 18:58

NÄÄÄ-Ä! De gör så ont i mig när de gör ont i dig. Å samtidigt känner ja mig åxå jätteledsen för de som hänt. Men ja träffa ju Ixa så sällan, hon va ju ditt liv, å fast ja vet att du kommer klara dehär, så förstår ja att de kommer bli jättetufft för dig...ja önskar ja bodde närmare vi såna hä tillfällen. De e svårt att stötta över telefon, men du ska veta att ja tänker på dig hela tiden å att ja finns här. PUSS!

 

Lena

9 maj 2011 07:53

Vilken underbar bild på er! Stor kram, vi häruppe, alldeles för långt ifrån, tänker ständigt på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi var där :) Sen dansade jag hela natten!

Får jag, får jag, fååår jaaag?????

Man kan ha massor av kul på en lekplats. När barnen är hemma och sover, då tar jag och hundarna över sandlådor och rutschkanor. Vi hoppar, klättrar och åker kana. Vi springer och gungar och rensar kattbajs ur sanden (hundarna -inte jag!) Och så s...

...att öppna dagis. Och det är mysigt att det är fredag. ...

Började ösregna när jag och Skrotet promenerade från Dagis 1 till Dagis 2. Stora tunga droppar från mörk himmel. När vi kom ut ur skogen kom solen fram, så stark att den bländade oss när den speglade sig i nyfyllda vattenpölar. Det var vackert....