Idag har jag gjort mitt bästa för att bryta mig in i min bil. Sara gav tips igår via telefon (nej hon är inte professionell biltjuv, hon har tillgång till google) och jag gjorde några försök då. Idag var jag bättre utrustad och fick även hjälp. Jag ringde motorcentralen för ytterligare tips och med all den kunskap jag lyckats skaffa mig skred jag till verket. Det petades in skruvmejslar och träkilar och diverse annat mellan dörren och karmen, för att liksom bryta upp dörren. Sen petades en ståltråd med krok in för att försöka nå antingen nyckeln eller dörrhandtaget. Behöver jag säga att det inte lyckades? Vi höll väl på sisådär två timmar kanske... Sen ringde jag bärgningsbilen som kom och fixade låset på ca. 30 sekunder. På den tiden hade han fixat till en del skador vi åsamkat också, dvs böjt tillbaka dörren som vi lyckats göra lite vind. Det kostade -men det var värt det!

För övrigt har jag inte gjort så mycket idag. Varit på promenad och tränat lite hund, ätit middag och sånt "varje-dag-göra". Inatt ska jag jobba och imorgon är jag hundvakt till grannens Scarlet. Så måste jag hinna städa lite mer också, innan jag hämtar Sara på torsdag.

Ingen bebis har kommit ännu, pratade med syster idag och hon ruvar fortfarande. Nu håller jag på att förgås av nyfikenhet, så nu får bebis ta och tassa ut ur magen! Vore ju fint att fira sitt nya "mosterskap" i påskhelgen :)

 Så har jag då lyckats med att låsa in bilnyckeln i bilen. Det var ju bara en tidsfråga -och nu har det hänt. Min lilla skruttbil (som har sett bättre dagar) leker med centrallåset mest hela tiden. När man sitter och kör jobbar hon för fullt, Gamla Bettan, upp, ner, upp, ner. Jag har lärt mig att hon funkar så och att jag aldrig, aldrig, aldrig får ha nyckeln i bilen när dörren stängs. För hon har humor, Gamla Bettan. Och idag lurade hon mig. Jag hoppade ur, smällde fast dörren i (nästan) samma sekund som jag ryckte i handtaget till bakdörren. Men hon är snabb, Gamla Bettan! Och jag bönade och bad, jag sparkade och svor, men den gamla damen vägrade samarbeta. Så nu får jag försöka hitta någon vänlig själ som är duktig på att kapa bilar, eller så får jag ringa efter låssmed, vilket är dyrt. Om inte (hoppas och ber) Gamla Bettan vaknar på gott humör imorgon och bestämmer sig för att släppa in mig.

Har provat Yoga idag också. Det var inget för Linda. Jag är inget gummiband, jag är en människa. Och det går så långsamt, och man måste hålla på å tänka på andning och att tänka ingenting och massa annat skumt. Vaddå tänka ingenting? Om man tänker ingenting så tänker man ju -eller hur? Fast jag tänkte inte ingenting, jag tänkte "jag är lite hungrig, undrar om man skulle köpa med sig en macka hem".

Inget mer yoga för mig, nästa gång blir det nåt med lite mera fart i -som Afrodance.

Ericas hjälp med linförigheten börjar verkligen ge resultat nu :) Jag brukar alltid träna lite olika moment på promenaden, bla. linförighet (eller fritt följ, jag har ju inte koppel...) Nu har Ixa börjat bjuda på beteendet under promenaden :) Så jag får massor av chanser att belöna och hon tycker det är kul -det gör faktiskt jag med.

Ställandet ser också riktigt bra ut när vi är ute. Jag slappnar av på ett helt annat sett när vi tränar i skogen. Det är som om jag tänker att det inte är "på riktigt" och har inga höga förväntningar. Jag tror matte behöver lite störningsträning ;)

Med Julia tränar jag inkallning med ställande. Det går framåt, men det är ju ingen riktig fart på henne... När hon stannar ser hon ut att tänka ungefär "varför ropa om du liks inte vill jag ska komma???"

Annars har dagen gått åt till städning, städning och mer städning. Jag har plockat och fixat hela dagen men är långt ifrån klar. Så jag fortsätter imorgon -det måste ju vara fint nu när Sara kommer på besök. Man vill ju inte skrämma ihjäl henne med allt hundhår ;)

Nu ska jag iväg på Yoga. Förhoppningsvis ger den typen av träning inte samma grymma träningsvärk som Afrodance...idag är första dagen jag kan gå normalt...

Jag och Erica hade bokat träningsträff idag kl 14:30 på brukshundklubben.  Väl framme upptäckte vi att den uppskottade plan var blöt, lerig och allmänt otjänlig som träningsplats. Så vi tränade på vägen istället, där det visserligen var blött, men inte riktigt lika illa som på plan.

Vi började med lite allmänlydnad, inte springa fram till andra människor/hundar. Vi turades om att ha varsin hund lös, och det gick riktigt bra för dom båda. Så körde vi lite inkallning med störning och gå fint i koppel. Sen var det dags för tävlingslydnaden. Jag visade upp vårt så kallade linförighet, och Erica behövde ca 1 sekund på sig att se problemet. Ixa har tråkigt! Så istället för den torra frolicbiten som belöning tog jag fram bollen -och då hände det saker. Ixa blev en helt annan hund och vi tog ett jätteskutt framåt i detta moment. Till och med matte tyckte att det var roligt med linförighet idag ;)

Så har jag fått veta att jag alltid ställer till mig när Ixa sätter sig vid min sida, oavsett om hon sätter sig bra eller ej. Varför? Jag har ingen aning! När Erica fick mig att se det så började jag tänka på det, och jag fick aktivt hindra mig själv flera gånger.

Så tränade jag lite ställande och läggande under gång. Läggandet gick inget vidare då det var så blött och äckligt -så det gav vi upp rätt fort. Ställandet fick jag backa en hel del på men det gick okej. Även där var Erica på mig (hon är tuff damen...) och tvingade mig att fundera på vad exakt det var jag tränade för tillfället. Det är nyttigt att träna med kompisar :)

Träningspasset avslutades med lite mer linförighet. Vi är inte redo för tävling än, men å vad jag är stolt över min lilla tjej idag :)

Med lerstänk upp till knäna och smutsiga tassavtryck på jackorna for vi in till stan och tog en fika. Sebbe och Lina mötte upp oss och vi drack några koppar te, fikade och pratade. Till och med Madde fick vara med en stund -på högtalartelefon direkt från Kiruna :)

Nu ska jag göra mig klar för jobb, har blivit inringd pga sjukdom så nu klirrar det till ordentligt i kassan :)

Idag har jag varit hos Lena hela dagen och agerat valp-nanny. Lena kom förbi ett par timmar och vi tog en kort promenad med (nästan) hela gänget. Stackars Ixa fick sig en rejäl "utskällning" direkt hon hoppade ur bilen. Hon blev så förskräckt så hon ville hoppa in igen, detta trots att hon hatar att hoppa in i bilen. Vi fick dock med henne till slut, hon var låg ett tag innan hon skakade det av sig och busade med gänget.

Valparna har hunnit växa till sig riktigt rejält nu. Jag kan sitta och titta på dom hur länge som helst, och man kan ju inte hålla "tassarna" borta från dom heller :) Skriker högt gör dom när dom små magarna är tomma, vilket dom verkar vara mest hela tiden.

Full fart i valplådan :)

En liten linslus :)

Skulle ha tränat ikväll, men jag valde att skippa det. Dels för att jag har en fruktansvärd träningsvärk idag (man är nog inte så vältränad som man trodde....) men också för att mina hundar har suttit i bilen så länge idag. Så ikväll är det bara jag och tjejerna som gäller :) Jag får prova yogan på söndag istället.

Det är primitivt, det är glädjefyllt, det är svettigt. Ikväll har jag varit en fjäril och en elefant, jag har hyllat solen och dansat glädjedans. Jag har kastat bort negativ energi och hållit i brinnande eldklot. Allt detta till dånet av afrikanska trummor. Jag pratar naturligtvis om Afrodance, som är den roligaste formen av träning jag stött på. Här tvingas man ge sig hän och släppa på spärrar. Och det är inte helt lätt, man är nog mer "svensk" än man tror...

Nu efter passet känner jag mig helt slut i kroppen, men lättad, rofylld och glad. Det är svårt att släppa på spärrar -men det är definitivt värt det :)

Hälsade på hos Anna ikväll och blev bjuden på god kycklinggryta. Det var några månader sedan jag sist träffade dom tre charmtrollen Min, Simeon och Sunny, men jag var inte glömd ;) Trevligt med några timmars snack om livet, kärleken -och en hel del hund...

Sunny tuggar ben för fullt

Min och Simeon

Sunny flörtar med kameran :)

Igår var det dags för det som jag jobbat så hårt med att skjuta upp de senaste veckorna...besöket hos optikern :(  Jag hatar att bli undersökt i dessa maskiner som ser ut som billig rekvisita på nån science fiction-rulle. Och jag hatar att vänta på min tur -man hinner bara bli nervös. Och jag hatar att betala efteråt -kan det verkligen kosta så mycket med några små, runda silikonplättar?? Men igår, ja då var jag med om det värsta man någonsin kan drabbas av hos en optiker. Jag har fått sämre syn!! Och inte lite heller, jag ligger nu på en linsstyrka på -4,25 -vilket betyder att på glasögonen kommer jag hamna under 5. Kanske inte låter så hemskt, men jag är ju redan halvblind...och jag har legat på -3,25 i säkert tio år, jag vill vara kvar där!! Nu tröstade mig optikern med att man kan köpa linser i styrka upp till -20, så okej -jag har en bra bit kvar till det totala mörkret. Men ändå, att man blir sämre är liksom en av dom saker man inte vill veta när man är hos en optiker.

 Så nu sitter jag med mina -4,25 linser i ögonen och ja, jag erkänner, världen är rätt klar idag.

Ikväll blir det middag hos Anna och sen ska jag prova ett pass Afrodance på USM. Och prata med Sara förstås ;) Och betrakta världen genom mina

-4,25:or....