Oj, vad det var kallt igår när vi hade det fjärde kurstillfället med eva-karin. Händerna blev till isbitar och tårna likaså. Stackars Ixa blev stel och satt och lyfte tassarna från den isiga marken.

Humöret var trots det på topp. E-K delade in oss i par. Vi körde två pass var i valfritt moment, medhjälparens uppgift var att se att det man belönade verkligen såg bra ut. Jag var ju så stolt över mitt ställande, tyckte att Ixa gjort stora framsteg. Men jag blev snabbt nerplockad på jorden av Lena, som såg småfel som jag inte ens tänkt på. Det kändes hårt, men samtidigt vill man ju att resultatet ska bli bra. Mitt första pass var ändå lyckat, de fel som gjordes berodde (naturligtvis) enbart på mig, och det är förhoppningsvis lätt att åtgärda. Mitt andra pass gick sämre, då jag gick lite för fort fram. Vi har ju bara tränat ställande hemma, utan störning, så jag borde kanske ha backat mer...

Sen gick vi in i stugvärmen och pratade igenom hur det gått för oss. När vi sen gick ut igen hade E-K en övning åt oss, och nu behövde vi inte frysa. Hon ställde upp oss på ett led och sen började hon kommendera oss -och fort gick det. Det var helt om, framåt, höger, vänster, sitt, ligg, ställ er framför hunden, lämna hunden och kalla in, slalom och annat skoj i ett rasande tempo. Vansinnigt roligt :o)

Det är så roligt att se vilka framsteg alla gör under kursen. Speciellt roligt förståss att följa Ixas syskon -det är ju inte alltför ofta det finns möjlighet att göra det. Nästa kurstillfälle är om två veckor, till dess ska vi försöka vara i stort sett klara med ställandet. Vi ska också träna mer på fotgåendet och platsliggningen -där vill jag komma upp i 2½ minut och det ska gå ganska fort, för hon är duktig på det momentet. Kanske jag också hinner börja öka avståndet. Apporten tränar vi naturligtvis också mer på.