Ixa var pigg och alert, mer uppmärksam på de andra hundarna än vad hon brukar vara. Så jag fick slåss lite om uppmärksamheten :) Men rätt fort insåg hon att det var träning på gång, och då var hon 100% min.

Eva-Karin är helt underbart duktig på att träna hund och att förmedla sin kunskap till andra. Visade upp Ixas fotgående och hon tyckte det såg bra ut, att jag inte skulle fokusera alltför mycket på att hon gick lite snett. Hon trodde nog att det löser sig med tiden, när Ixa inser att belöningen alltid kommer utifrån. Däremot la hon märke till att Ixa vid starten släppte kontakten en tiondels sekund för att sedan ta upp den igen, något jag ska jobba lite på och se om det blir bättre. Annars är det räkna steg som gäller på linförigheten -det går framåt :)

Jag fick också hjälp med ställandet under gång. Jag har kört fast lite där, känner mig så stressad då Ixas bakdel är så tung så den faller ner i backen varje gång det är träning på schemat :) Däremot när vi står och tittar på andra så står Ixa ofta alldeles av sig själv, så då klickade jag det. Snabbt fattade hon vad som väntades av henne, och nu har jag bara 3 pass kvar att fånga beteendet innan jag går över på att döpa det. Min hund är smart :) Tänk att det ska va så svårt att se sin egen hund? Att jag inte kom på det själv....

Vi gick också igenom apporten lite, det är ett moment som jag inte känner mig speciellt stressad över. Hon kan redan hålla den en stund, det är bara tid och tålamod så är det momentet klart. Däremot så tyckte E-K att man när man döpt beteendet ska ta bort klickern i detta moment, för att undvika att hunden spottar ut apporten vid klicket. Med Julia körde jag klicker tills momentet var klart -och det sitter. Men det är ju kul att pröva nya vägar så vi plockar bort klickern nu.

Sen lär man sig ju minst lika mycket när man tittar på dom andra i gruppen. Vi känner alla varandra (ett träningsgäng) så då vågar man ju visa sina tabbar och kanske tom skratta lite åt dom också...

Ringde grannen och hörde om Scarlett ville följa med på promenad. Familjen har utökats med människo-valp, en alldeles nykläckt liten bebis. Då kan det vara skönt att få landa lite innan man måste ut i skogen med hunden, tänkte jag.

Scarlett och Ixa var glada att se varandra igen -det var ett tag sen sist eftersom matte haft så mycket att göra. Dom är lika gamla och har vuxit upp tillsammans. Innan Scarletts matte blev "jätte-gravid" var vi ofta ute allihop tillsammans.

Det var riktigt kallt ute idag igen, men solen var framme så det var härligt att vara ute. Hundarna hade lite problem med isklumpar under tassarna, och mattes hår blev vitt i kylan :)

Alla tittar hit nu. NU! NUUUU! Äsch, jävl....... :)

Efter promenad en snabb sväng hem till mig för att pilla bort isklumpar på tassar, torka blöta nosar och sen över till grannen för att lämna igen lånad hund. Och kanske få en skymt av bebis :)

Jag fick inte bara se bebis, utan också hålla.... Lite nervöst när huvudet inte "sitter fast" :) Scarlett var stolt "storasyster" och ville vara nära. Mor och far till liten människo-valp var såklart stolta och lyckliga. Inte så konstigt när man lyckats skapa en alldeles ny liten varelse.

Pratade med lillasyster som ringde och meddelade att hon kommer på besök i februari. Något att se fram emot! Hon väntar också bebis, har en stooor mage fast bebis inte ska komma fören i slutet av mars. Tänk att jag ska bli moster :)