Fredagkvällen bjöd på oro och nattvak då Ixa blev magsjuk och kräktes. Man vet att en flat är riktigt sjuk när godis inte lockar... Jag såg att hon mådde dåligt, men det kom inte upp nåt först. Plötsligt sprang hon gnällande mot dörren, men jag hann inte öppna innan det kom upp. Sen kräktes hon ytterligare fem gånger under kvällen, med då hann hon ut. Så duktig hon är som säger till.... Feber hade hon inte, men trött var hon och såg sådär sorgligt lidande ut.... Jag ringde Lena (uppfödare), för i minnet hade jag den gången då Ixa blev så dålig att hon behövde dropp -då var hon 6 månader. Men Lena rådde mig att avvakta, eftersom hon inte hade nån feber och allmäntillståndet inte var påverkat. Så jag vakade, Ixa låg på soffan och sov och jag satt brevid, tills vid två-tiden då hon plötsligt reste sig och sprang ut i köket i jakt på mat =) Då vågade jag gå och lägga mig, för om matlusten återvänt så skulle det nog inte bli nån tripp till veterinären. Det är nog det värsta med att vara hundägare, oron när någon blir sjuk. Och det finns ju så många saker som dessa härliga, underbara varelser kan råka ut för.