Jaha, så var man äntligen klar med den här dagen.... Promenad på förmiddagen, personalmöte på jobbet och sen flytta hela kvällen. M:s nya lägenhet var fin, men en trappa upp och ingen hiss...Inget man kommer att reflektera över i fortsättningen -men det gör man definitivt när man bär upp soffan, sängen och lådorna med böcker...

Julia fick följa med sista svängen, när vi packat upp några leksaker och satt fram biabädden. Hon blev eld och lågor, sprang mellan de två rummen, in på toaletten, upp i soffan och sängen. Så jag antar att hon tyckte lägenheten var helt okej. M kommer ju att ha hundarna hos sig ibland, så det är viktigt för mig att veta att dom trivs där.

 Fick en lägenhet idag, men jag kommer att tacka nej till den. Fel läge, helt fel läge. Vill hamna i utkanten av stan där det är nära till skogen. Det kommer att kännas nog svårt att bo så tätt inpå andra människor, jag måste få ha en liten bit natur nära dörren -annars kvävs jag. Jag hoppas verkligen att jag hittar nåt snart så jag slipper stressen av att inte veta hur framtiden ser ut. Det spelar ingen roll om jag inte får flytta in genast, bara jag VET. Huset är ju inte sålt än, så tak över huvudet har jag. Jag ska försöka hinna njuta av den sista tiden jag bor här. Det är en obeskrivligt vacker plats och jag älskar verkligen tystnaden. Idag när solen gick ner sprakade himlen i regnbågens alla färger och i mörkret lyser varje stjärna klart, ostörd av stadens ljus. Här får tankarna fritt utrymme och ingen ser tårarna som faller i skogen. Ingen förutom hundarna då, men inför dom behöver jag ju aldrig förställa mig. Dom bryr sig aldrig om varför tårar rinner och ibland är det så skönt att inte behöva sätta ord på det man känner. För det är inte så lätt att förklara att det man vill och önskar faktiskt kan göra ont. Eller att mitt i glädjen finns en sån oerhörd sorg.

Vi hann träna en liten stund idag, men det blev rätt sent. Vi höll till ute då det "bara" var -3 grader idag.

Jag tror jag börjar få till fotgåendet, är ju så svårt att se själv. Från min synvinkel ser hon ju rak ut!! Sen tränade vi lite lägganden också, och det har hon verkligen förstått nu -det blir nästan jordbävning då hon kastar sig ner :)

Lite inkallning hann vi med också. Hon har bra fart och vet hur avslutet ska se ut -trots att det blir lite snett ibland. Däremot så vill hon gärna tjuvstarta ibland, så jag varierar mellan att gå tillbaka och belöna - och kalla in.

Ska bli spännande att höra vad eva-karin har att säga på onsdag, då vi har kurs.