Jaha, så var man igång då. Ny blogg, nytt år och nytt liv. På måndag flyttar M till ny lägenhet och separationen är ett faktum. Jag blir kvar med hundar och katter tills jag hittar någonstans att ta vägen. Huset blir tomt - i väntan på nya ägare. Jag kommer definitivt sakna att bo såhär -skog, tystnad, avskildhet, frihet. Nu släpper jag bara ut hundarna, koppel använder vi i princip aldrig. I stan blir det nog fler koppelpromenader, speciellt om vi har oturen att hamna väldigt centralt :(

Konstigt känns det nu, efter flera månaders vakum då allt stått stilla. Plötsligt händer allt på en gång, huset har gått från att vara ett hem till att bli något mittemellan en soptipp och ett bombnedslag. Saker överallt, inget på sin plats. Allt uppdelat och satt i lådor eller märkta med lappar -rosa för mig och grönt för M. Att laga mat och upptäcka att jag inte längre verkar äga en sax -bara en sån sak.... Med allt detta kommer såklart KÄNSLORNA, för visst är beslutet riktigt, men att dela vårt liv i ditt och mitt? Vad hände med alla år, minnen, glädjeämnen och gemensamma mål? Och i vår tid -där alltför många äktenskap slutar på detta sätt -känns det fortfarande som ett misslyckande.

Julia är förvirrad och osäker. Hatar när man packar weekend-väskan, nu åker hela hennes universum ner i lådor. Vad kan det betyda -och hur länge blir dom borta? Tänk om dom glömmer mig..... Ixa har ju alltid varit lättare, hon lever i sin egen trygga värld -där det är självklart att alla ser till hennes bästa. Och gör dom inte det så fixar hon det själv.... Däremot tycker hon det är spännande med alla lådor och vill gärna se exakt vad som hamnar var -kan kanske komma till användning när allt ska packas upp?

Efter en julvecka med familjen och nyårsafton med goda vänner har jag samlat krafter att orka ett tag till. Förhoppningsvis får jag en lägenhet snart så att även jag kan flytta, det skulle definitvt minska stressen. Sen gäller det bara att få huset sålt och börja lappa ihop livet igen. Det är ju ingen konst -eller hur ;)