En tickande bomb sa Elenor, som blev Ixas sista veterinär. Och den sista som pussade Ixas nos medan hon ännu var vid liv.

Vi vet ännu inte helt säkert. En på miljonen sa Elenor, hon har aldrig sett eller hört om det som hände Ixa. Södra Djursjukhuset kommer att bekosta obduktion för att få svar, för oss och för dem.

Men idag tror Elenor såhär: Ixa har haft polyper i slemhinnan i mage/tarm, som spruckit och börjat blöda. Under dessa perioder har hennes törst ökat eftersom hon förlorat blod. Även illamåendet har ökat med "kaskadspyor" som följd. Sen har det läkt i magen och hon har haft en bra period igen.

Nu har hon varit dålig ungefär en vecka. Polyperna har blivit många, många. Vi kommer in till södra och Ixa är glad och sprallig. Sista två dygnen har hon mått bra. Trött, men bra. I väntrummet ser Ixa en labradorkille hon tycker om direkt och svansen viftar så hela kroppen rör sig. Hon får träffa trevliga veterinärer och sköterskor och i väntrummet till röntgen får hon se en kisse. Ixa älskar kisse! Sen får hon mat för att få ner kontrastvätska inför röntgen. Och det blir för mycket för hennes trasiga mage. Hon får en chock och börjar blöda. Sen kollapsar hon och blodvärdet bara sjunker och sjunker. Veterinären inser att hon blöder någonstans och stoppar in en nål i hennes mage men inget blod kommer ut. Dom lägger i ännu ett dropp för att chockbehandla henne och röntgar igen. Det ser konstigt ut. Dom beslutar att lägga in henne, vill operera men tror inte hon är tillräckligt stark så avvaktar.

Medan vi pratar och tar beslut ligger Ixa på båren, jag sitter på den med Ixas huvud i mitt knä. Hon är varm och mjuk och jag drar i hennes öra, mjuka långa drag så som jag brukar för att ge mig själv tröst. Eller henne, eller båda. Jag känner mig lugn och tror jag lyckas förmedla det till henne också. När vi lämnar henne börjar hon salivera och sen kräks hon blod. Runt 2 liter blod kommer upp. Elenor ringer oss och säger att hon söver och går in, men att hon inte har stora förhoppningar. Senare ringer hon för att berätta att det är blod överallt, att hon inte kan få stopp på det eller ens förstår varifrån det kommer. Ixa blöder ihjäl och hon kan inte stoppa det. Vi tar beslutet som hon rekomenderar och ber henne pussa på Ixa innan. Det gör hon.

Igår fick vi träffa Ixa och Elenor, som kom in till jobbet utanför sin arbetstid för att prata med oss. Det är då hon berättar att Ixa varit en tickande bomb. Att det inte finns något vi kunnat göra. Även om hon upptäckt detta tidigare hade hon förmodligen inte kunnat göra något. Jag är glad att vi inte visste. Ixa har levt ett underbart liv -det hade jag kanske inte vågat ge henne om jag vetat.

Elenor var själv rörd och det kändes bra att se. Hon tog Ixa till sig, trots att hon träffade henne så kort stund och under såna dramatiska timmar. Jag är glad att hon var med henne, när inte jag kunde. Hon sa också att hon tyckte vi varit såna bra hundägare under dessa timmar och att hon kunde se att Ixa var speciell. En på miljonen på många sätt. Att hon trodde Ixa levt ett underbart liv med oss. Det kändes bra, tröstande i den situationen.

När vi pratade låg Ixa på båren. Kall och stilla, men hennes öra fortfarande mjukt och lent att dra i. Fortfarande en tröst, men denna gång bara för mig. Ixa var ju inte där längre. En puss på nosen, kallare än någonsin. Sen fick jag hennes rosa Hurtta-halsband och vi gick bakvägen ut.

I bilen bryter Susanne ihop. Helt plötsligt har rollerna bytts ut och jag är den starkare, för en stund. Helt otroligt hur samspelta vi är nu i detta. Rör oss som en enhet, ofta utan ord. Det behövs inga.

Jag citerar Lisa, en vän från lydnadsgruppen. Hennes ord gav tröst i sorgen.

"Smärtan blir aldrig större än den lycka du upplevt, hur vi än vänder på det kommer det alltid vara värt det"

Jag ångrar ingenting.

 

Karin och brudarna

7 maj 2011 12:58

Linda! Jag känner din sorg med dig.....så fint du beskriver. Din Ixa kommer alltid att finnas med dig och hon skulle aldrig kunna ha haft en finare matte än dig! Hon kommer att saknas dig men du kommer igenom det här. Stor KRAM.

http://www.bostonbrudarna.se

 

lina

7 maj 2011 14:03

fina fina ixa och fina fina linda & susanne! tårarna rullar nedför mina kinder och jag känner verkligen med er. :/ stor kram!

http://i-fokus.se

 

Ika

7 maj 2011 16:21

Vet du, jag tänkte faktiskt (i något skede under gårdagen när jag inte var i närheten av en dator) att det skulle vara bra med en obduktion, så att ni får veta vad som egentligen låg bakom alltihop. och så hoppades jag att det i så fall skulle leda till att du slipper skuldbelägga dig själv mitt i allt elände. Det är hemskt det också, att man inte kunnat göra något för att rädda henne, men det är trots allt lite befriande också.

Lisas ord är så fina - det är ju just så det är.

http://cassiopeia81.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi var där :) Sen dansade jag hela natten!

Får jag, får jag, fååår jaaag?????

Man kan ha massor av kul på en lekplats. När barnen är hemma och sover, då tar jag och hundarna över sandlådor och rutschkanor. Vi hoppar, klättrar och åker kana. Vi springer och gungar och rensar kattbajs ur sanden (hundarna -inte jag!) Och så s...

...att öppna dagis. Och det är mysigt att det är fredag. ...

Började ösregna när jag och Skrotet promenerade från Dagis 1 till Dagis 2. Stora tunga droppar från mörk himmel. När vi kom ut ur skogen kom solen fram, så stark att den bländade oss när den speglade sig i nyfyllda vattenpölar. Det var vackert....