Jag träffade "mamma Ripa" första gången när jag gick min hundutbildning. Då stod valet mellan Kelpie och Flatcoated retriever. Det blev Flat. När jag såg att Ripa skulle bli mamma då blev det Flat.

När jag fick träffa Ripa hemma hos Lena första gången -ja då var jag än mer säker. På en gång förälskade jag mig i denna vänliga hund. Det kunde inte bli annat än bra!

Tror det var 15 december som vi fick hämta hem en liten tuff piraya, med en röd rosett om halsen. Rosetten hade hon trasat sönder redan i bilen på vägen hem. Och hon skrek nästan hela vägen hem -och hon ville inte sitta still.

Men det var kärlek. Och ju mer tiden gick, desto större blev kärleken. Vi var med om så mycket, jag och min lilla skata. Vilket stöd hon var när livet förändrades! Hon och Julia blev navet som hela mitt universum snurrade runt -fortare och fortare gick livet och skrämmande stora var förändringarna. Men mina två vänner stod lojala vid min sida. Och ut på andra sidan kom vi alla tre. Tillsammans.

Aldrig, aldrig har jag ångrat att jag valde Ixa. Skrämmande har ansvaret känts tidvis, genom sjukdomar och operationer. Tänk om jag inte räcker till?? Men aldrig har jag ångrat en dag med henne. Aldrig!

Alltid har jag känt mig tacksam mot Lena som gav mig möjligheten att träffa och förälska mig i världens vackraste, gladaste och mest humoristiska Ixa. För den tid vi gick tillsammans har jag henne att tacka. Aldrig tog jag det som en självklarhet att jag skulle få ta med mig Ixa hem -inte ens när valparna var födda och alla andra verkade anse att det var självklart. När jag lämnade Lenas hus med Ixa i famnen var jag ännu en aning orolig att hon skulle ångra sig -tänk om hon tyckte att min Ixa hade det bättre hos nån annan?

Att jag har den största respekt för Lena, både som uppfödare och människa, det vet alla som hört mig prata om henne. Men aldrig trodde jag att Lena hade så höga tankar om mig. Nu erbjuder hon mig att ta hand om Ixas syster. Ixas lillasyster! Ännu en gång får jag chansen att lära känna och älska en Ripa-dotter. En lillasyster till Ixa -så lik men ändå så olik. En helt egen liten individ men med lite av sin syster i sig.

Och sorg och glädje blandas. Men det känns så rätt i hjärtat och jag vet att Ixa skulle hoppa av glädje (hon hoppade jämt för jag var dum nog att lära henne det och sen fortsätta belöna -jag tyckte det såg så roligt ut...)

Att bli "valp-matte" igen, 3 år efter förra gången, det var inget jag räknat med. Jag känner mig livrädd och sjukt redo på samma gång. Och jag är så tacksam och lycklig över chansen. Redan planerar jag vad jag ska lära först, hur vi ska sova, vad ska hon heta??

Lena skickar bilder och jag tror jag redan älskar lilla svartnosen. Jättelika öron har hon på bilderna. Lite lik sin syster i den åldern, på vissa bilder. På andra inte alls. På en bild känner jag igen en lite irriterad, högfärdig blick -"kloklippsblicken". Det finns nog lite krut i den lilla puppisen!

Jag tror jag kommer sörja åren som jag aldrig fick, för alltid. Men jag tror också att jag kommer fira livet och allt det jag får som skänker lycka. Jag räknade med att en gammal och grå Ixa skulle hjälpa mig att uppfostra en liten valp. Nu blir det min uppgift.

Och än en gång känner jag mig livrädd att Lena ska ångra sig. Att hon ska tycka att lilla valpen nog får ett bättre hem hos någon annan. På fredag ska hon komma ner med henne till Arlanda, då åker jag dit, tar henne under armen och

kutar fort som fan   

 

Lena H

16 maj 2011 18:01

Jajamensan - spring fort du, jag kommer inte att springa efter. Jag måste ha varit otydlig ibland, har du inte fattat att jag har det största förtroende för dej och ditt sätt att vara matte. Och nu har du också Susanne vid din sida - jag är glad om den lilla damen kan sprida lite glädje hos er :) Och jag tror att Ixa också känner glädje när du kan vara lite gladare allteftersom. Du skriver så otroligt fint och bra, att jag tror du ska byta yrke.
Stor kram, ses på fredag <3

 

Angelica

16 maj 2011 18:10

En engång läser jag din blogg med tårar som rinner efter kinden men denna gång med lycka! Glad för din skull Linda och jag övertygad om att Ixa ler och hoppar runt i hundhimmlen och vakar över er! <3 Lycka till på fredag! :)

 

Erica

16 maj 2011 18:48

Tror du alldeles lugnt kan stå kvar och hälsa på Arlanda jag :-) skulle inte tveka en sekund att sälja en valp/hund till dig och vet att Lena tycker detsamma. Kan dock hända att "chefen" blir lite lessen om hon inte ens får hälsa lite ;-) dvs ni springer ha ha!

Jättekul att ni tar en ny Ripa-valp hoppas att det fyller tomrummet lite även om det aldrig blir helt fyllt.

KRAMAR

Erica

http://flatcoated.bloggagratis.se

 

Lillasyster

16 maj 2011 19:49

Så härligt att ni bestämd er för att ta henne! hon e fin! Ja e så lyckli för er skull, ring då ni ha hämta henne! PUSS!

 

Annika & Meya

16 maj 2011 21:36

Är så glad för eran skull och för att en ny liten valp får växa upp tillsammans med dig och din familj! Och tveka inte en sekund över att den nya lilla tjejen kommer att få ett helt fantastiskt hundliv hos er, precis som Ixa hade det. Lycka till från mig och Meya <3

 

Karin och brudarna

16 maj 2011 23:45

Men vá roligt Linda! Är glad för din skull!
Kram Karin

http://www.bostonbrudarna.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi var där :) Sen dansade jag hela natten!

Får jag, får jag, fååår jaaag?????

Man kan ha massor av kul på en lekplats. När barnen är hemma och sover, då tar jag och hundarna över sandlådor och rutschkanor. Vi hoppar, klättrar och åker kana. Vi springer och gungar och rensar kattbajs ur sanden (hundarna -inte jag!) Och så s...

...att öppna dagis. Och det är mysigt att det är fredag. ...

Började ösregna när jag och Skrotet promenerade från Dagis 1 till Dagis 2. Stora tunga droppar från mörk himmel. När vi kom ut ur skogen kom solen fram, så stark att den bländade oss när den speglade sig i nyfyllda vattenpölar. Det var vackert....