Jag och Julia gick i skogen idag. Jag tror att Ixa var med också -jag kände hennes närvaro ibland. Det känns fortfarande konstigt, naket och ensamt utan henne. Speciellt i skogen.

Det kom några tårar. Fortfarande kommer det tårar ibland. Att Sota finns har inte tagit bort smärtan och förlusten. Den har kanske mildrats något. I sorgen finns också glädje. Men det är fortfarande sorg. Och den måste få finnas kvar. Jag är inte redo att släppa min sorg och besvikelse än -Ixa var för ung. Vi var inte redo att skiljas än. Åtminstone inte jag.

I den bästa av världar hade jag fått ha Ixa kvar. Och Julia och Sota. Jag hade inte behövt välja någon -i den bästa av världar.

 

lillasyster

22 maj 2011 13:41

Om man bara sko få lev i "den bästa av världar"...ibland åtminstone..:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi var där :) Sen dansade jag hela natten!

Får jag, får jag, fååår jaaag?????

Man kan ha massor av kul på en lekplats. När barnen är hemma och sover, då tar jag och hundarna över sandlådor och rutschkanor. Vi hoppar, klättrar och åker kana. Vi springer och gungar och rensar kattbajs ur sanden (hundarna -inte jag!) Och så s...

...att öppna dagis. Och det är mysigt att det är fredag. ...

Började ösregna när jag och Skrotet promenerade från Dagis 1 till Dagis 2. Stora tunga droppar från mörk himmel. När vi kom ut ur skogen kom solen fram, så stark att den bländade oss när den speglade sig i nyfyllda vattenpölar. Det var vackert....