Igår var en jobbig dag. Ringde försäkringsbolaget för att teckna nytt till Sota. När vi var klar med den tänkte jag höra hur det låg till med Ixas försäkring. Då brast det. Stackars kvinnan i andra änden visste inte riktigt vad hon skulle säga -och hon hörde inte alls vad jag sa. När hon till slut förstått att det handlade om ett "skadeärende" kopplade hon mig tacksamt vidare...

Jag vet inte varför just det var så svårt. Ett försäkringsbolag. Kanske för att det är så definitivt. Avsluta försäkringen och Ixa finns inte mer. Pappersarbetet är allt som blir kvar, sen är hon borta och bortglömd.

Kanske berodde det också på att vi haft ganska tät kontakt med försäkringsbolaget, gällande vår Tjuvaktiga Skata. Att varje gång vi stått i receptionen på södra för att betala, då har Ixa varit med. Försäkringen har "fungerat", den gjorde så att vi kunde få Ixa frisk.

Men inte denna gång. Ingen försäkring i världen täcker när veterinären säger att det bara finns en väg att gå. Bara ett alternativ. Hur mycket man än önskar att det vore annorlunda, hur mycket man än vore beredd att betala. Och faktiskt spelar det ingen roll i det läget -jag hade skuldsatt mig upp över öronen om jag bara fått lite, lite mera tid.

Så jag satt där i telefonen, hulkade och snorade och försökte klämma fram mitt ärende. Bara en sån sak, att man måste säga upp en försäkring när dom redan har sett fakturan som säger både "avlivning" och "enskild kremering". Vad trodde dom -att hon skulle återuppstå?? Om det då bara vore så väl...

Resten av dagen bar jag runt på en bit mörker innombords. Vädret var grått och trist och gjorde inget för att hjälpa.

På kvällen var det 1:a hjälpen föreläsning med veterinär Ylva Trygger. Jag har sett fram emot den i månader! Ingen jättelust att gå, sorg i hjärtat och söt valp hemma med dom andra hårbollarna -hade gärna stannat där! Bland det första Ylva tog upp var inre blödningar. Jag höll på att bryta ihop. Ville verkligen inte börja storböla där, i Dogmas lokaler bland dessa okända människor. Lite pinsamt....

Lyckades bita ihop och när vi övergick till annat släppte det. Till slut kände jag att jag faktiskt satt och tyckte det var både roligt och intressant. En riktigt bra föreläsning, jag är så glad att jag gick!

Tre timmar senare var jag på väg hem till mina tre hårbollar. Och möttes i dörren av en svansviftande piraya-valp och en lika lycklig Julia. Och Susanne. Tänk sån tur jag har, som möts av så mycket kärlek och glädje, bara för att jag kliver över tröskeln   

Du är saknad varje timme, varje dag!! Jag älskar dig...

 

lillasyster

26 maj 2011 15:18

Fina Ixa! men hon finns ju no allti kvar i ditt hjärta, i Susannes hjärta, Julias hjärta å i mitt hjärta...å i lilla Sota finns hon ju åxå...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi var där :) Sen dansade jag hela natten!

Får jag, får jag, fååår jaaag?????

Man kan ha massor av kul på en lekplats. När barnen är hemma och sover, då tar jag och hundarna över sandlådor och rutschkanor. Vi hoppar, klättrar och åker kana. Vi springer och gungar och rensar kattbajs ur sanden (hundarna -inte jag!) Och så s...

...att öppna dagis. Och det är mysigt att det är fredag. ...

Började ösregna när jag och Skrotet promenerade från Dagis 1 till Dagis 2. Stora tunga droppar från mörk himmel. När vi kom ut ur skogen kom solen fram, så stark att den bländade oss när den speglade sig i nyfyllda vattenpölar. Det var vackert....