Idag är en sån där dag full av funderingar. Hjärnan jobbar på högvarv, men inget vettigt kommer fram. Ibland känns det som om jag flyger med för små vingar. Jag vill så mycket och jag tror allt ordnar sig till det bästa. Men tänk om det inte gör det? Om vingarna inte bär och jag faller -var hamnar jag då? Och är jag stark nog att klara ett så högt fall?

Ja, det är inte lätt att vara lycklig. Att ha så mycket att förlora, och att tvingas ge upp något för att vinna något annat. Idag känns det som om allt det här med att vara lycklig gör mig lite olycklig :) Så skumt....

Nåja, vad vore livet om man aldrig vågade riskera att falla...

Idag har jag varit pigg -piggelin, trots att jag jobbat inatt. Vädret var så underbart så vi tog en lång promenad. Passade på att fortsätta träna hur man går lös längs vägen, samt sättande på avstånd -Ixa klarar det på 15-20 meter nu och hon sitter kvar tills jag kommer fram :)

Kallt var det idag också -så det blev dunväst på för frusen Julia...

På eftermiddagen fixade jag till frillan och tog fram det glittrigaste jag äger ur garderoben -för då var det dags för utställning. Och inte vilken utställning som helst, nej nu skulle västerbottens vackraste veteran koras. Ericas Harry var en av de utvalda för att tävla om detta fina pris, så det var klart man skulle vara med och hejja på :)

Harry skulle också "glittras till". Guldglitter på en guldgosse :)

Erica och Harry i ringen. Trots glitter, charm och utseende så gick dom inte vidare :( Nåja, alla domare har ju inte samma smak...

Lena, jag och Erica.

Som vanligt får man se massor av trevliga, vackra hundar på utställning. Och andra som kanske inte riktigt faller en i smaken... På denna -lite speciella- utställning var det också kul att se hur människorna såg ut, eftersom temat var glitter och glamour. Det var allt från "svarta dressen" till balklänning, tur att jag inte gick i jeans...

Vem som blev västerbottens vackraste veteran? Det minns jag faktiskt inte. Men om det vore upp till mig, ja då hade den här killen vunnit....

Det är så lätt att fastna i tankar om det man saknar och tror sig behöva. Som mer pengar, bättre jobb, ny TV, snabbare bil. Man kan ju undra var lyckan ligger? Exakt hur mycket pengar på banken behövs för att man ska vara lycklig? Att det ska vara så svårt att se dom saker i livet som är gratis, men så oerhört betydelsefulla. Som en vacker solnedgång, ett midsommarnattsbad, goda vänner och äkta kärlek... Visserligen inte något som mättar magen, men inte skulle jag vilja leva utan det.

Jag kan inte stoltsera med rikedom, det senaste, snyggaste eller bästa. Men jag är lycklig. Jag har mina hundar och jag har mina vänner, min familj. Behöver man verkligen mer? Om jag får behålla det kan jag leva på vatten och bröd i resten av mitt liv -om det så krävs.

"Ingen kan vara nere med en ballong" -Nalle Puh

Idag började en allmänlydnadskurs för instruktörer. Anledningen är att vi ska få ta del av nytt kursmaterial, träffa varandra under trevliga former samt få chansen att träna våra egna hundar. 14 stycken var vi, och jag ljuger väl inte om jag säger att de flesta var brukshundar. Jag valde dock att avvika rejält från mängden -och tog med Julia på kursen :) Ixa har fått jobba så mycket och gått många kurser. jag tyckte det var Lullans tur. Kursen hålls i samma lokaler där jag (och Julia) fick vår utbildning, så hon kände igen sig och skötte sig lika exemplariskt som hon gjorde det året :)

Vi fick skriva ner våra mål med kursen. Eftersom Julia redan har klarat allmänlydnadspasset så valde vi dom svåraste. Och att hon har klarat det en gång betyder definitivt inte att vi gör det igen -vi har ju som sagt legat på latsidan ett tag... Momenten vi valde var kvarsittande med störning, inkallning med störning, hundmöten och stoppsignal. Vi kommer att få kämpa med hundmötena mest....

Det ser visserligen ut som om första kurstillfället var aningen slappt, men vi fick faktiskt träna lite också. Vi provade fyrklövern, dvs. belöningssystemet med jakt, kamp, mat och socialt. När Julia fick välja sina favoriter gick maten först, sen hämtade hon kampen och kom till mig, sen bollarna och kom till mig...

Julia fick träffa Madde idag också....snacka om att man blir lite sotis...jag har då aldrig sett henne vara så himlastormande förälskad i någon....Jag undrar jag exakt hur mycket Madde skämde bort henne...

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man är på kurs :)

Medan jag och Julia "kursade" fick Ixa sitta i hundstallet. Det hade hon aldrig varit med om tidigare och jag undrade nog hur det skulle gå...om vi skulle höra henne skälla hela kvällen. Men, men -med en så cool hund som Ixa går det mesta bra. Tyst som en mus var hon :)

Ja, så var det lydnadskurs med Eva-Karin igen. Vi delades in i par och skulle köra två pass var. Jag valde ställandet -men det blev bara soppa av alltihop. Hon ville inte stå, hon fattade inte vad stå betyder. Hon satte sig istället...Och jag backade -jag backade så långt man bara kan -men det ville sig inte riktigt. Tillbaka till ritbordet... Efter en stund inne i stugvärmen- där jag fick hjälp med Ixas stora behov av att ta kontakt med allt levande och visa sin kärlek för allt och alla -gick vi ut igen. Denna gång valde jag läggande istället, och där fick vi till det. Hon kastar sig ner och jag kan fortsätta gå upp till ca 10 steg utan problem. Så vi avslutade kvällen på topp :)

Kallt som attsingen var det ju ikväll, så Julia fick sitta i Lenas bil (hennes bil var varm). Julia brukar ju visa sitt missnöje väldigt högljutt när hon går miste om träning, men idag satt hon tyst och snällt :)

Strålande sol -men ack så kallt... Väl påpälsad gick det fint att vara ute dock. Även Julia fick lov att klä sig -hon började skaka direkt jag öppnade ytterdörren....Så det var bara in igen och hitta nåt som värmer liten terriermage :) Ixa har nog fått henne att "tuffa på sig", förut vägrade hon gå ut när termometern sjönk under nollan...spelade liksom ingen roll hur mycket kläder man satte på henne... Men idag var det full fart. Inga spår har blivit uppkörda sen all den nya snön kom, så vi gick längs vägen idag. Passade på att träna "kanten" och båda var mycket duktiga. Vi mötte bara två bilar och det gick superbra, Ixa satte sig och Julia (som är lite frusen om rumpan) stod still brevid mig.

Julia hade lite svårt att komma igång, det var ju så kallt....

Jag tränar "kanten" genom att kasta belöningen inåt (mot diket).

Sen fick jag förståss ryta till lite ibland när någon ville ta sig ut mot andra sidan av vägen -alla är vi barn i början. Sen kom vi in på en skogsväg där inga bilar kör och då fick dom rusa av sig bäst dom ville.

Sista biten innan vi var hemma igen gick båda i koppel. För det är ju det jag måste träna på -igentligen...Ixa förstår ju inte vitsen med det där förbannade snöret och jag är ju så lat på att träna det, finns det nåt tråkigare?? Hur som helst så gick det rätt bra idag, så jag antar att vi tar pyttesmå steg framåt iaf :) Ja, det blev en hel del allmänlydnad idag, det behövs ju också.

Ikväll har jag ju mina kurser, sen hoppas jag att Sara är vaken och vill prata när jag kommer hem. Har blivit smått beroende av att höra hennes röst innan jag somnar :) Så är jag oerhört nyfiken på att träffa Lena ikväll, nu när hon och Sara har blivit polare på facebook...undrar om Sara är godkänd så här långt??

Dagen har varit lugn. Vakade av imorse, men kunde inte låta bli att sova några (läs många) timmar. Så nu är jag pigg och lär så fortsätta vara stora delar av natten...

Tar en riktig "lat-dag" idag :) Så skönt, då det har hänt massor de senaste veckorna och jag aldrig verkar ha haft tid att sätta mig ner och andas. Hundarna är helt med på slappardag, Julia ska snart, snart, snart börja löpa så hon är dö-trött. Ixa rapar fortfarande hästbajs efter gårdagens stalltur med Emma....Tydligen är hon jätteduktig när hon följer med på ridtur, springer så lugnt brevid hästen bara :) Min lilla vovvis...

Måste prata med Sebbe i veckan, mitt virusskydd går ut om 5 dagar....roligt värre.... Imorgon har jag två kurser, en mellan sex och åtta, och en mellan åtta och tio. Först är det lydnadskursen, sen är det en allmänlydnadskurs för instruktörer -där vi kommer få ta del av nytt material m.m Jag tror att Julia ska få följa med på den -den bortskämda lilla råttan kan behöva damma av allmänlydnaden :) Om hon inte börjar löpa då förståss...

Nä, nu ska jag lägga mig i soffan och se om det finns nåt vettigt på TV:n, det är onsdag va?? Hmm....jag har ingen koll på tablån....

Sara gav mig en ängel. Vacker -eller hur?

Nu är skilsmässan klar och jag är en fri kvinna igen :) Allt känns så mycket lättare tack vare detta enkla papper som ger mig min framtid tillbaka. Känns nästan som om jag vore fjorton igen och allt är möjligt, livet är till för bara mig.

Och framtiden ser ljus ut för tillfället. Även om jag är fri är jag inte singel längre. Helt oväntat kom en tjej och snodde mitt hjärta, något jag var helt oförberedd på. Men de bästa sakerna i livet är ju ofta dom som kommer som överraskningar. Jag som trodde att jag aldrig mer skulle våga ge mig själv till någon annan.... Helt plötsligt öppnas nya dörrar för mig. Jag som velat flytta söderut i flera år får nu chansen. Att pappa dessutom ska flytta till Stockholm för ett år gör valet lättare. Tänk att få bo nära honom, om så bara för ett år :) Men att lämna Umeå är inte bara lätt och lycka. Jag har många goda vänner här, att lämna dom känns svårt....Om det inte vore för dom hade jag aldrig klarat mig igenom det sista året.

Ja, framtiden ser ljus ut -men nog kommer den att innehålla smärta också.