Jag vet inte vad. Pendlar mellan total chock, förtvivlan, en vilja att hämta hem min hund -en vilja så stark att jag tror den kan besegra döden -och total uppgivenhet. Jag vet inte vad. Jag förstår inte. Jag visste och förstod. Men jag förstår ändå inte. Jag vill ha min Ixa!!

Jag vet inte hur jag ska kunna gå och lägga mig, eller hur jag ska kunna kliva upp imorgon. Vad ska jag säga, hur ska jag ta mig till jobbet. Vem ska jag gå med? Det finns en liten svatnos som inte väntar på mig i soffan, som inte finns där och hör att jag har vaknat, som inte väntar på att jag ska komma och mysa med henne medan hon gosar in sig i kudden och gör små knorrande ljud av välbehag. Det finns en liten svartnos som inte kommer att låtsas sova ända tills jag står redo i dörren, som då inte kommer att studsa upp -redo att möta dagen. Det finns ingen Ixa mer -som hjälper mig att se allt det positiva i alla vi möter, i den grå vardagen och i livet. Det finns ingen som följer mig till jobbet med glada skutt, som puttar på min ficka för att få en godbit, som trycker på knappen vid varje övergångsställe. Det finns ingen som får mig att skratta trots att klockan inte är mer än 6 en tidig morgon, och jag är trött. Det finns ingen Ixa.

Men jag förstår inte. Jag vill hämta hem henne. Hon var ju helt ok när vi kom in. Jag förstår inte vad som hände. Jag vill ha min Ixa. Jag skulle ha kämpat mer, innan det var för sent. Jag visste att nåt var galet men ingen lyssnade. Jag visste och skulle ha kämpat mer.

Det saknas en och jag vet inte hur livet ser ut när det saknas en.

Jag orkar inte. I detta nu kämpar Ixa för sitt liv. Vad hände? Vi åker in med en hund som kräkts några dagar, men ingen feber, pigg och glad. Vi vill bara veta vad det är med hennes kaskadspyor och vattentokighet. Så kraschar hon. Och nu ska hon dö??? Ligger på bordet, har kräkts 2 liter blod. Liten chans att rädda henne. Vad händer???

Jag fattar inte. Ska jag bli utan min Ixa nu??? Hon är ju bara 3 år, varför varför varför???? Hon var pigg när vi kom. Vi ville bara veta varför hon kräks. och är vattentokig. Hon var glad. Så blev hon blek och medvetslös och blodet försvann och hon är borta. Vad hände vad händer????

Jag kan inte leva utan MIn tjuvaktiga skata, vad är jag utan Ixa??? Det är Ixa, Lulls och Linda. Inte Lulls och Linda. Det blir fel, en kort. Vi har ju flyttat 60 mil för att leva livet. Vad händer med det utan Ixa??????

Hon kan inte dö. Hon är 3 år. Jag ger vad som helst, gör vad som helst. Hon får inte dö. Om jag vaknar upp utan min Ixa, vad vaknar jag då upp till??? Jag vill inte. Vill inte. Hon får inte dö. Hon får inte.

Men jag vet att det är för sent. Jag kände när hon försvann. Vi hade en stund och är det vårt avslut så är jag nöjd. Jag älskar, älskar, älskar min Tjuvaktiga Skata, min lilla Ixa, mitt hjärta, mitt allt!