Julias tårta -gjord på köttbullar, leverpastej, skinka och annat gott.

Mums!

Julia fyller 3 år idag och det ska naturligtvis firas! Matte och Ixa sov några timmar på dagen eftersom matte jobbat natt. Julia var hos M, men kom hem vid två-tiden. Då klev matte upp och gjorde tårta och tog fram paket. Matte hade köpt lite människo-fika också, hon påstod att tårtan inte dög....konstigt :)  

Sen skulle det öppnas paket, vilket var extra roligt eftersom "pest-syrran" Ixa inte fick nåt...hihi...

I paketet fanns en boll som vi lekte med en stund -"pest-syrran" Ixa fick inte vara med.....hihi....

Så nu har mattes "Lille skutt" blivit stora damen, vart tar åren vägen? Som tur är ska Julia leva tills hon blir 16 -minst. DET har hon lovat :)

Tomten var snäll med Ixa, hon fick många paket och stooora också. Julen firades hos familjen i Finland, och (den riktiga) tomten tog sig tid att dela ut klapparna. Ixa var mest intresserad av att öppna, såfort det var klart var hon redo för nästa klapp. Inte fören på kvällen -när alla klappar för länge sedan var öppnade och tomten gått hem -hade hon tid att gå igenom sina nya saker.

Av mattes lillasyster (som hjälpte tomten med julklappsköpen....) fick hon en stoor apa, som piper på alla tassarna och trycker man honom på magen så låter han ungefär som en brunstig älg. Apan var definitivt årets julklapp och skulle sen visas upp och stoltseras med när vi kom hem till Julia (som blev grön av avund....). Julia hade spenderat julen med M och hade fått egna julklappar. Men det kunde ju inte förnekas att denna apa var något av det häftigaste hon sett, så stor att hela den lilla terrier-kroppen var tvungen att anstränga sig till max för att kunna flytta den.

Men apan är Ixas, och även om Julia får låna ibland, så är detta numera Ixas bästaste vän. Ibland pussas och kramas den på -och ibland ska den dödas...Sån är vänskapen :)

Ixa börjar i överläge....

...plötsligt gör apan ett utfall....

 ...som Ixa lyckas avvärja, men apan bara skrattar....

..Ixa hämnas genom att bita hårt i tassen så apan piper till....

...Ixa får dåligt samvete och pussar bort det onda :)

Av alla leksaker Ixa har (och hon har många....lite bortskämd...) är apan den bästa. Ixa sänder ut ett tack till mattes lillasyster -och hoppas att hon hjälper tomten nästa år också, för det är hon ju så bra på :)

Ixa var pigg och alert, mer uppmärksam på de andra hundarna än vad hon brukar vara. Så jag fick slåss lite om uppmärksamheten :) Men rätt fort insåg hon att det var träning på gång, och då var hon 100% min.

Eva-Karin är helt underbart duktig på att träna hund och att förmedla sin kunskap till andra. Visade upp Ixas fotgående och hon tyckte det såg bra ut, att jag inte skulle fokusera alltför mycket på att hon gick lite snett. Hon trodde nog att det löser sig med tiden, när Ixa inser att belöningen alltid kommer utifrån. Däremot la hon märke till att Ixa vid starten släppte kontakten en tiondels sekund för att sedan ta upp den igen, något jag ska jobba lite på och se om det blir bättre. Annars är det räkna steg som gäller på linförigheten -det går framåt :)

Jag fick också hjälp med ställandet under gång. Jag har kört fast lite där, känner mig så stressad då Ixas bakdel är så tung så den faller ner i backen varje gång det är träning på schemat :) Däremot när vi står och tittar på andra så står Ixa ofta alldeles av sig själv, så då klickade jag det. Snabbt fattade hon vad som väntades av henne, och nu har jag bara 3 pass kvar att fånga beteendet innan jag går över på att döpa det. Min hund är smart :) Tänk att det ska va så svårt att se sin egen hund? Att jag inte kom på det själv....

Vi gick också igenom apporten lite, det är ett moment som jag inte känner mig speciellt stressad över. Hon kan redan hålla den en stund, det är bara tid och tålamod så är det momentet klart. Däremot så tyckte E-K att man när man döpt beteendet ska ta bort klickern i detta moment, för att undvika att hunden spottar ut apporten vid klicket. Med Julia körde jag klicker tills momentet var klart -och det sitter. Men det är ju kul att pröva nya vägar så vi plockar bort klickern nu.

Sen lär man sig ju minst lika mycket när man tittar på dom andra i gruppen. Vi känner alla varandra (ett träningsgäng) så då vågar man ju visa sina tabbar och kanske tom skratta lite åt dom också...

Ringde grannen och hörde om Scarlett ville följa med på promenad. Familjen har utökats med människo-valp, en alldeles nykläckt liten bebis. Då kan det vara skönt att få landa lite innan man måste ut i skogen med hunden, tänkte jag.

Scarlett och Ixa var glada att se varandra igen -det var ett tag sen sist eftersom matte haft så mycket att göra. Dom är lika gamla och har vuxit upp tillsammans. Innan Scarletts matte blev "jätte-gravid" var vi ofta ute allihop tillsammans.

Det var riktigt kallt ute idag igen, men solen var framme så det var härligt att vara ute. Hundarna hade lite problem med isklumpar under tassarna, och mattes hår blev vitt i kylan :)

Alla tittar hit nu. NU! NUUUU! Äsch, jävl....... :)

Efter promenad en snabb sväng hem till mig för att pilla bort isklumpar på tassar, torka blöta nosar och sen över till grannen för att lämna igen lånad hund. Och kanske få en skymt av bebis :)

Jag fick inte bara se bebis, utan också hålla.... Lite nervöst när huvudet inte "sitter fast" :) Scarlett var stolt "storasyster" och ville vara nära. Mor och far till liten människo-valp var såklart stolta och lyckliga. Inte så konstigt när man lyckats skapa en alldeles ny liten varelse.

Pratade med lillasyster som ringde och meddelade att hon kommer på besök i februari. Något att se fram emot! Hon väntar också bebis, har en stooor mage fast bebis inte ska komma fören i slutet av mars. Tänk att jag ska bli moster :)  

Oj, vilken dag det har varit. Försöka skapa lite ordning och reda i kaos -det är inte lätt. M har fortfarande lite smågrejer kvar här, men det mesta är borta. Kvar är det som mest ser ut att vara rester efter en tornado.... Jag har städat och flyttat runt lite grejer där M:s saker lämnat hål efter sig. Det känns så luftigt och härligt här nu, lätt att städa är det också, förutom en del lådor som står kvar lite varstans och är i vägen för dammsugarn.

Fick veta att grannen fått sin bebis, är bjuden dit imorgon för att titta på underverket. Bebisar är ju alltid så söta och härliga att umgås med -bara man får lämna tillbaka dom när det blir kinkigt :)

Hundarna är ruskigt slut på idag. Julia ska nog börja löpa snart. Då blir hon alltid extra allt -extra trött, extra skällig, extra rädd och extra närhetstörstande. Hon har inte haft det lätt dessa dagar, då ingen haft tid att ge henne närhet, hon har inte kunnat sova för hon har varit så rädd att vi ska dra ifrån henne, och överallt står konstiga lådor som man måste smyga förbi fort -så det som är därinne inte hoppar fram och äter upp en.... Nu när matte äntligen sitter still kan hon koppla av och ta igen sig.

Ganska så gulligt va??

Ixa tog ut sig rejält i skogen, sen har hon ju varit upptagen med att lägga näsan i blöt hela dagen. Jag försår inte hur hon kan vara så oootroligt nyfiken jämt, en låda är ju fortfarande en låda den 20:e gången man stoppar näsan i den! Bror Error är ju lika nyfiken, så det kanske ligger i släkten?

Nu ska jag ta och rengöra hundöron, Ixa verkar ha lite problem nu igen. Sen ska jag krypa ner i soffan med världens goaste tjejer och bara mysa resten av kvällen.

Kom isäng sent igår så det var tungt att kliva upp imorse. Blev ju knappast lättare av att veta vad som väntade, bära, packa, städa.... Åkte med M första vändan då det var en del stora saker kvar. Sen lämnade vi igen släpet och åkte hem (till mig...) för att fortsätta packandet. När M åkte iväg med nästa lass stannade jag för att ta hand om röran -var börjar man??

Ixa var hjälpsam och var med nosen i ALLT jag gjorde. Även Musse ville hjälpa till när skåp skulle torkas ur. Musse kommer att flytta med M på fredag. Han är en riktig ute-katt och ska nu prova på livet i lägenhet. Vi söker ett nytt hem till honom på landet, har inte hjärta att avliva för att vi rört till vårt liv... Han är 8 år och världens goaste kille, brukar följa med på hundpromenaden och om man går fort så han blir efter så jamar han tills man stannar och väntar på honom :) Jag kommer verkligen att sakna honom, har nog aldrig träffat på en katt med så stor personlighet.

Trots att halva mitt bohag redan är i lådor, fast jag inte har nån lägenhet än, och jag måste leta varje gång jag behöver nåt -så mår jag riktigt bra idag. Jag har miljoner saker att göra, samtal att ringa och annat tråkigt. Men jag känner mig så härligt fri. All sorg är som bortblåst idag (jag vet -den kommer nog på fler besök), jag känner mig stark och glad och full av energi. Som sagt, det svänger fort i min värld för tillfället. Man får passa på att njuta när man ligger på topp ;)

Jaha, så var man äntligen klar med den här dagen.... Promenad på förmiddagen, personalmöte på jobbet och sen flytta hela kvällen. M:s nya lägenhet var fin, men en trappa upp och ingen hiss...Inget man kommer att reflektera över i fortsättningen -men det gör man definitivt när man bär upp soffan, sängen och lådorna med böcker...

Julia fick följa med sista svängen, när vi packat upp några leksaker och satt fram biabädden. Hon blev eld och lågor, sprang mellan de två rummen, in på toaletten, upp i soffan och sängen. Så jag antar att hon tyckte lägenheten var helt okej. M kommer ju att ha hundarna hos sig ibland, så det är viktigt för mig att veta att dom trivs där.

 Fick en lägenhet idag, men jag kommer att tacka nej till den. Fel läge, helt fel läge. Vill hamna i utkanten av stan där det är nära till skogen. Det kommer att kännas nog svårt att bo så tätt inpå andra människor, jag måste få ha en liten bit natur nära dörren -annars kvävs jag. Jag hoppas verkligen att jag hittar nåt snart så jag slipper stressen av att inte veta hur framtiden ser ut. Det spelar ingen roll om jag inte får flytta in genast, bara jag VET. Huset är ju inte sålt än, så tak över huvudet har jag. Jag ska försöka hinna njuta av den sista tiden jag bor här. Det är en obeskrivligt vacker plats och jag älskar verkligen tystnaden. Idag när solen gick ner sprakade himlen i regnbågens alla färger och i mörkret lyser varje stjärna klart, ostörd av stadens ljus. Här får tankarna fritt utrymme och ingen ser tårarna som faller i skogen. Ingen förutom hundarna då, men inför dom behöver jag ju aldrig förställa mig. Dom bryr sig aldrig om varför tårar rinner och ibland är det så skönt att inte behöva sätta ord på det man känner. För det är inte så lätt att förklara att det man vill och önskar faktiskt kan göra ont. Eller att mitt i glädjen finns en sån oerhörd sorg.

Vi hann träna en liten stund idag, men det blev rätt sent. Vi höll till ute då det "bara" var -3 grader idag.

Jag tror jag börjar få till fotgåendet, är ju så svårt att se själv. Från min synvinkel ser hon ju rak ut!! Sen tränade vi lite lägganden också, och det har hon verkligen förstått nu -det blir nästan jordbävning då hon kastar sig ner :)

Lite inkallning hann vi med också. Hon har bra fart och vet hur avslutet ska se ut -trots att det blir lite snett ibland. Däremot så vill hon gärna tjuvstarta ibland, så jag varierar mellan att gå tillbaka och belöna - och kalla in.

Ska bli spännande att höra vad eva-karin har att säga på onsdag, då vi har kurs.